Aftonbladet – 4 april 1839, sida 2

a LI ee om-M mm tad på misstanka att halva föröfvat stöld, och hvilken skali blifvit, utan att bevis kunnat emo! honom förebringas, pinad medelst handklåfvars I påskrufvande så hårdt, att ett hål af en nagels storlek på hvardera handen uppkommit, sam! att han måst uthärda i detta tillstånd mellan 8 och 44 dagar. Polisbetjenten Forssberg, som verkställt fängslets påsättande, har, säger Freja, ej förnekat att förhållandet varit sådant, men ursäktar sig dermed, att det skall skett på t.f. Polismästarens (Häradshöfdingen Hultbergs) befallning, samt att det för öfrigt icke är något ovanligt i polisen att så tillgär. Som detta mil ännu icke är slut, hade vi ämnat, om Freja ej förekommit oss, dröja med dess omnämnande tills det efter nästa Måndag åter förevarit i StadsKämnersRätten till ransakningens fortsättande. Imedlertid torde, hvad de underrättelser vi i dag sökt förskaffa oss, ett misstag ligga i Frejas uppgift om Sundqvists ålder, emedan han redan varit 2 gånger straffad för stöld och såsom pionier enrollerad vid Carlsborgs fästning. Starka anledningar äro dessutom förhanden, att han Julaftonen begått den stöld från Grosshandlaren Hallenborgs dräng, boende vid Skeppsbron, för hvilken han nu är misstänkt och arresterad. Uppgiften, att han fått skafsår på armarna af handklåfvarnas tillskrufvande, är föremål för en serskild undersökning, emedan det bestrides af fångknekten, och några sådana nu mera ej lära synas. Vi torde innan kort blifva i tillfälle att förskaffa närmare reda på, huru härmed förhåller sig. Imedlertid qvarstår i alla fall den betänkliga omständigheten, att handklåfvar verkligen blifvit honom pålagda, innan någon bevisning ännu förekommit till hans fällande, och att de lemnats qvarsittande öfver 8 dagar, hvarigenom han redan fått undergå ett straff lika hårdt, som det, med hvilket sjelfva brottet skulle umgällas, om han befinnes skyldig. — Vid Stadens Norra Vestra Kämnersrätt förekom för några dagar sedan en skräddarelärling vid namn B., född år 4847 i Säther, der hans fader, efter hans uppgift, skall vara skräddarmästare. Sistlidet år, kort efter sedan han anländt till hufvudstaden, der han innehaft kondition på tre serskilda ställen, förlofvade han sig med en flicka vid namn Carolina H. Såsom fästman tillhörde det honom naturligtvis att gifva några presenter åt sin fästmö, hvilket han äfven lärer lofvat henne til! Jul; men i stället att göra detta öfverraskade han henne på helt annat vis, derigenom att han till helgen frånstal henne ett paraply, en plånbok och en guldring, hvilket allt han pantsatte hos en skräddare R., som för kort tid sedan var arresterad för innehafvandet af diverse tjufgods. Dessutom har han från en tobakshandlare Håkanson stulit ett silfverur. För dessa tillgrepp blef han snart derefter häktad, och då målet förekom upplystes det, att han jemväl uti Stora Kopparbergs län begått en större stöld, hvarföre han skulle ditförpassas, ochi sådant ändamål affördes till Smedjegårdshäktet. — En extra packhuskarl, hvilken af ordningsmaktens tjenare påträffats stadd uti något krakel, hvari han jemväl sjelf lärer kommit något till korta och blifvit skrubbad i ansigtet, blef nyligen för fylleri och oljud uppkallad till polisen. Han kunde i början alldeles icke begripa, hvarföre han skulle tilltalas, men då han slutligen efter sakens slut blef pliktfälld, utropade han: Hvad skall jag då få för min sönderslagna näsa? MHärpå erhöll han likväl intet tillfredsställande svar, utan nödgales gå med lika söndrig och mera lång näsa än han inkommit. — Den som om mornarne besöker torg och hamnar, har vanligen der tillfälle att se åtekillig lamer, som vandra omkring med ou kius i ena ch en stor kaffepanna, omgifven med en duk eller rasa, i andra handen, och bjuda dem, som uppevålla sig på torget, att förfriska sig med varmt och sodt kaffe för två skillingar riksgälds koppen, socer och grädde inberäknade. Ett af dessa ambuatoriska Cafcer, madam , var för några dagar selan uppkällad i polisen, under den tredubbla anlagelsen, att hafva varit öfverlastad, att hafva fört ljud och att, då polisbetjeningen inställt sig ihenes hemvist, för att kalla henne apå nykter kaluf om man säger, till poliskammaren, hon å bordet ramsatt en tallrik med smör och yttrat: ckOm Herarne äro hungiiga, så ät, hvilket, enligt rapporen, ödmjukast ansågs innefatta någon otidighet. Den sistnämnda förseelsen ansägs likväl icke af Hr Poiismästaren så farlig, att hon derför kunde beäggas med ansvar, hvaremot hon hade svärare att eda ifrån sig de båda första punkterna. Då hon lerföre pliktfälldes att böta, eller, i brist af böter, indergå några dagars vatten och bröd, utbad hon ig med en artig nigning, att cödmjukeligen få fråa Hr Lagman,, om det icke kunde gå an, att få tstå straffet hemma, och försäkrande på sin heer, att det skulle gå lika riktigt för sig. Hr Posmästaren förmente likväl, att det icke skulle hafa alldeles samma kraft med sig, och kunde sålees ej bifalla hennes begäran, hvaremot hon fick ågot anstånd med böternas anskaffande. Loss——— mi