STOCKHOLM den 4 April. ÅTERBLICK. Sju månader äro förflutne från affärn vi Stadshuset, 4 från H. M. Konungens afresa, oc 2 från areaktionensk början i Minerva; ett nyt år och en på sätt och vis ny regering hafv under tiden tagit sitt inträde och hvardera ab solverat ett fullt qvartal: att tiden combyt skinn kan således med fog sägas; buruvida oci i hvad mån förändringen sträcker sig längre är till ytan, återstår att undersöka. Hvad åsigterna om Stadshusaffären, dragona. derma och öfriga förlidne sommarns kraftytt ringar angår, så kan man hvarken hos veder. börande eller folket upptäcka minsta tecker till förändring. Slottsrätten inqvirerar änn alltjemnt för att upptäcka dem, som öfverfallit vakten; huru många menniskor blifvit ihjelskjutne, nedsablade eller arresterade, derom undersökes icke. Åtalet emot polismästaren vårdas lika ömt som förut, d. v. s., öfver ett fjerdedels år är förflutet utan att slutpåstående ännu hunnit afgifvas; Hr Polismästaren har under tiden fått sitt förordnande förlängdt, samt äger således hoppas lika godt rådrum att befästa sig på polismästarestolen, som hans kontranart, förman och företrädare på taburetten. Akiionen mot grefve Cronstedt har rönt all möjlig långmodighet och mitigation från Just. O abudsmannens sida, och kommer sannolikt äfven att röna den från Högsta Domstolens, och om än denna sednare skulle villfara Justitix O abudsmannens underdåniga anhållan, att Svea Hofrätts Hindbeckska division måtte förklaras hafva orätt förfarite i Crusenstolpeska högmålet, bör man likväl hoppas, att det sker med tidägget chonni soit qui mal y pense.x Med eit särskildt prof af förtroende för Generaltulldirektören, har den tillförordnade regeringen ullkännagifvit, att den ej drar några ogynsamma slutsatser från tullbalansen, och då Odin, sedan han lik en gengångare begifvit sig öfver Jutland, från Nordsjön in i Kattegat, blifvit dömd att ligga ogild, och Hr Almroths vedermälen få ostörde höljas af tidens mossa, kan nan ej säga, att i hänseende till dessa och flera kuranta klagopunkter någonting förefallit, som gifvit den gamla slentrianen minsta skäl att beklaga sig. Allmänna opinionen om styrelsens cafaderlighete och den riktning, hon gifvit åklagareoch domaremakten, har således ej haft skäl att förändra sig, och något spår dertill har icke heller kunnat uppletas. Endast i Minerva har till en början en reaktion inträffat, visserligen blott en reaktion på papperet, men också på mycket papper. Om den hann längre än till fjerde artikeln, om den fortsältes eller ej, kunna vi ej nu i hast uppgifva; men att den fjerde artikeln genomgick 4 om icke 5 nummer, är lika säkert, som att ingenting hindrat dess utdragande till huru många som helst. Af allt hvarmed Minerva gått regeringen till handa, har väl aldrig nåsot befunnits mer, om icke i plan, åtminstone utförande, misslyckadt, än denna reaktion. Klart är visserligen: att, sedan man gifvit en så karp tillrättavisning eller cberiktigandec åt dem, som ännu förliden vår roade sig med den invillningen, att den cfaderligax allenastyrelsen vore, om än svag, likväl mild; sedan man låtit . lessa godtrogna själar se en författare af utnärkt talang anklagad och satt på fästning för) tt uttryck om just denna styrelse, för ett utryck mot hvars brottslighet aktor och snart agdt allt hvad lagfaret folk fanns reserverade sig, ch sedan man, hvad värre var, visat dem att Iragoner befalldes göra chock och infanteriet tt fyra på med skarpa generalsalivor mot ler, utan att någon af dessa höga personer, om icke försumma den obetydligaste eldsåda, visade sig, eller ens vid underrätelsen om tumultet sände någon högre anedd embetsman, för att afvärja blodsutgjutel-l: en och faran af en allmän uppresning, ja, se-l1 an man till och med snöpligen afvisat de fålc f hufvudstadens borgersmän, som riskerade fa-l: an af att under dessa förbistringens dagar tala m fogligare mått och steg; klart är, ville vill iga, att sedan man genom dessa och andrall(Y 6 a i L j 1 j j beväpnade menniskor å gator och i grän-li 1 1 j lätt och steg uttömt allt hvad popularitet het2, så måste, när yrseln var öfver, ett starkt ehof kännas af reaktion, alldeles af samma or