(Insändt.) ease — Vinter-scen. Emot vintersolens strålar Lyser med juvciens skenl Rimfrost än på qvist och gren, Snön med tusen gnistor prålar Och från takets jemna kant Silfyerfransen glittrar grannt. Glada barn kring drifvan leka, Snöboll efter snöboll far, Lemnar hvita märken qvar; Friska vindar kinden smeka, Som så höga rosor får: Frosten pudrar låckigt hår. Nyss den lilla glada skara Lemnat skolans dystra tvång, Under skratt och lätta språng, Känner sig så lycklig vara Fri från pedagogens ok, Ifrån lexa och från bok. Hastigt ned till än de vandra; Isen står så jemn . så klar, Hvar och en sin skridsko tar Och vill kappas med de andra. Se den lilla muntra tropp, Hur den rustar sig till lopp. Hur de ila på sin bana! Hur de täfla allihop! Och med glädjens höga rop Trotsande hvarandra mana, Skära sina namn på is; Hyem skall vinna dagens pris? Richard främst ibland dem alla Vinner försprång mer och mer, Skälmskt han ser sig om och ler, När en granne råkar falla, Säger tyst med välbehag: Dagens hjelte är dock jag.e Ty den, som för flit och seder Nyss i skolan priset vann, Denne lycklige, var han, Och af Rektor (hvilken heder!) Med en vänlig bifalls-nick Han en blank riksdaler fick. Snart han nya vägar banar, Följer ån till bugten, der Liten halmtäckt hydda är, Skymd af några mörka granar; Röken sakta hvirflar opp Öfver skorstens svarta topp. Richard in i hyddan hastar, Mormor sitter der så snäll Spinnande vid spiselns häll. Han i gummans famn sig kastar: Goda mormor! fägna dig, Högsta priset tillföll mig.a Silfverpenningar han smyger I den gamlas hand, och sen Med ett hopp är borta ren! Se, på hanan nu han flyger Åter, med bevingad fart, Hinner upp de andra snart. cant