Aftonbladet – 3 april 1839, sida 3

än den mördade Reinhardt blottställer sig, för att koihma i alfär med smugglarne, eller om laglydigheten blifvit större och smuggleriet aftagit, lemnar insändaren derhän. A!t det sednare icke måtte vara fallet, tyckes likväl bevisas deraf, att alldeles ingen brist är älurendrejade och försnillade varor. 6) Den ropande påstår, att smurglirgsbrottet endast jär konvyentionelt och däe före bör utur lagstifiningen u!plånas. Men detsamma gäller om förbrytelserna mot alla bushållsoch polislagar. Bränvinslagstiftningen hvyilar t. ex. fullt ut lika mycket få en konvwventionell grund, som tul lagstiftningen ; men skulle derföre alla författningar rörsnde bränvins bränning och försäljning afskaffas och detta ämne lemnas helt och hållet utan något regulatif af lag? 7) Den ropande upprepar slutligen det tusende gånger på samma sida anförda argumentet, att opinionen ej betraktar smugglingsbrottet som brott, och alt mängden intresserar sig för smugglaren och deltager i hans öde m. m. Men om så beklagligtvis skulle vara, hvad bevisar detta annat, än att opinionen står på en låg punkt och änru ej lärt sig inse, att ekonomiska och polislagar äfven äga sin nödvändighet och sin helgd? Detta argument bei visar följaktligen intet. I öfrigt existerar i Svcrige denna opinionens missrigtning, icke endast rörande smuggleriförbrytelsen, utan tyvärr äfven i afseende på många andra, längt vigtigare förhållanden; och hvarifrån bärleder sig väl denna missrtigtning, huru har den uppkommit och blifvit utbildad? Mänga sanningar vore derom att säga, hvilka kanske ej vore behagliga att höra. ) 6) I fall så för hålier sig, hvartill gagnar då den Löga tulltaxan? Mä:ker icke Ins., att han genom detta medgifvande vederlagt sig sieif och gifvit stöd .åt den satsen, det enda medlet att utrota smuggleriet är, att ställa så till, att det ej lönar sig, och att sådant ej kan ske, annat än genom låga tullafgifter. ; Ja visst, och med litet mera utredda begrepp hos våra lagstiftare, kommer det sannolikt att ske, Hade statsmakterna icke bekymrat sig om biränvinsbränningen, hade Gustaf III ej gjort den till ett regale, hade konung och ständer sedan hans tid låtit bli att dermed befatta sig, så hade kanske ej så mycket bränvin hos oss producerats och säkert ej så mycket förtärts, som nu sker. Men det är icke bränvinsfiågan, vi här velat behandla; vi hafva endast velat bestrida ins:s förmodan, att vi för den medge andra princivers, andra rätts!ärors tillämplighet än de, som gälla för allt inom samhället: rättvisans, det sunda förståndets cch menniskorättens. ) Hvarföre icke säga ut dem? Månne för det Ins. icke förstår dem, eiler för det han f:uktar, att de ej skulle få en plats i Aftonbladet? Om detta sistnämnda är fallet, kunna vi åtninstore försäkra Ins., att kan bedragit sig. ———————— SERENA 2