Article Image
RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Ransakninger angående de falska sedlarra Vi medhunno i Thorsdags endast att med ett par ord nämna, det de för sedelförfalskningen misstänkta artisterne Darell och Södergren omsider erkänt sitt brott. De omständigheter. hvilka föregått och gifvit anledning till detta erkännande, utgöra ett af de underbara bevisen på huru äfven de mest tillfälliga händelser merendels gifva anledning till grofva brotts upptäckande. Redan den omständighet, som här egentligen ledde till första misstankan, eller att en nipperhandlerska händelsevis får se en person på gatan, i hvars hufvudbonad hon bland hundradetals personer, som bära shawletter, tror sig igenkänna just den, för hvilken hon några dagar förut fått den falska sedeln, och verkligen träffar den rätta, (hvarom vi redan nämnt i Onsdagsbladet), är ett så utomordentligt sammanträffande, att det synes såsom en egen försynens skickelse till varning åt andra, som kunde komma i frestelse till dylika brott. Sedan nu Sidenhandlerskan hade fått närmare betrakta den ifrågavarande shawletten, och flickan, som bar den, hade förmåtts uppgifva, att hon fått den af artisten Darell Onsdagsaftonen den 20 dennes, så ledde detta misstankan närmare på Darell, dels derföre. att ingen annan här lärer hafva sådana shawletter till salu, dels emedan ingen annan dylik shawlett blifvit såld samma eller den föregående dagen. Stentryckare, gravörer och koppartryckare tillkallades nu och uppgåfvo, att sedlarne miste hafva blifvit gjorda med stentryck. Detta, tillika med flera andra omständigheter, som förekommo emot Darell och nämndes i Onsdagsbladet, föranledde polisbetjeningen att passa på honom sistl. Tisdag straxt på eftermiddagen, då han hemkom, och föra honom upp i polisen. Då Darell underrättades om anledningen hvarför han måste följa med, hade han genast visat sig beredvillig och skämtande yttrat till tjenstflickan, som passade upp på honom och den kanmött i förstugan: Hvad tycker du väl, att de misstänka mig för att hafva gjort de falska sedlarna?k Uti Polisen uppgaf Darell, att han, som vore närmare bekant med den förut nämnda uppasserskan Thilda W., hade för att sätta hennes trohet emot honom på prof, föregifvit en bortresa på 8 dagar, men under tiden hållit sig innestängd och arbetat på porträttmålning, samt haft sällskap med artisten Ferdinand Södergren, som varit syssel:att med en modell till en mekanik att framdrifva en bat. Endast om aftnarna hade han ett par gånger gått ut, för att höra efter Thildas uppförande och undertiden skrifvit ett bref till henne, dateradt från landet; men Onsdagsaftonen den 20 hade han åter gått till henne, sagt sig vara hemkommen och gifvit henne åtskilliga presenter, hvaribland äfven den ofvannämnda shawletten. Han förnekade likväl då helt och hållet, såväl att hafva haft någon falsk sedel i sina händer, som att han den aftonen skulle varit försedd med något resschärp omkring kappan. Sidenhandlerskan tyckte sis då också icke säkert igenkänna honom, emedan hon ville minnas, att den person, som handlat shawletten, haft mörkare ansigtsfärg och mustascher. (I parenthes bör nämnas, att såväl Dareil som Södergren bära sådana). Imedlertid blef Darell qvarhällen, oeh visitation företogs i hans rum. De omständigheter, som nu tillkommo att ytterligare öka misstankan, voro, att en halfbutelj eau de Lavande fanns i rummet och att just en dylik blifvit Onsdagsaftonen den 20 köpt i en Mamsell Öbergs bod vid Drottninggatan för en falsk sedel, samt att en mängd kalker-papper träffades, hvilket Darell uppga! sig hafva köpt på en gång för att få det för bättre pris, äfvensom att uppasserskan berättade, det hon flera gånger åt Darell inköpt färg och husbloss, hvilket Darell emottagit i dörren, utan att hon fått inträda i rummet, och att hon om aftnarna då hon bäddat, sett talrickar med gul färg på samt svart färg rifven på en marmorskifva å bordet under spegeln. Vidare lärer det synts af Dareils annotationsbok öfver hans inkomster och utgifter, hvilken eljest varit mycket ordentligt förd, att ban hade gifvit ut mera penningar än inkomstkolumnen upptog, hvilket han förklarat så, att han af ett fruntimmer. hvars namn han ei ville

30 mars 1839, sida 3

Thumbnail