! BLANDADE ÄMNEN — Storfurstinnan Marias utstyrsel. De ut I ländska tidningarne omtala, att de herrligaste ocl dyrbaraste saker blifvit afsända från Paris till Pe I Itersburg för storfurstinnan Marias toilett vid henne ; I förestående förmälning med hertig Max af Leuch. -Itenberg. Ett serdeles uppseende har deriblanc I väckts af en praktfull klädving af nakarat-färgadi I sammet, med en bord rundt omkring lifvet, bestå jende af en fläta af diamanter och andra ädla steI nar i form af spetsar. Dessutom diamantsleifer på lärmarne, ett diamantskärp, som slutar sig i herrlligt arbetade tofsar förhöja ännu mer detta vackIra och kostbara arbete. — Musikaliska papegojor. En fogelhandlare i Genua har efter fyra års otroligt besvär lyckats dressera tvenne papegojor ett hvissla några duetter. Ibland dem, som de instuderat, är den ryktbara basduetten ur Puritanerna, och en annan ur Norma, emellan Norma och Adalgisa. Egaren bjuder nu ut dem för 5000 francs — en obetydlig summa, mot hvad som nu för tiden kostas på obefjäi drade sångerskor. — En Belgisk visa. En ganska uttrycksfull skildring af Belgiska folkets tänkesätt finnes i följande verser, som nu sjungas nästan af alla barn på gator och i byar. Huruvida de kunna hafva afseende på konung Leopolds något obestämda förhållande, lemnas åt läsaren sjelf. Le grand roi Dagobert Avait un beau sabre de fer. Le grand saint Eloy, Lui dit: O mon roi! Votre Majeste Pourrait se blesser., — Eh bien,, lui dit le roi, Quon me donne un sabre de bois! (Herr Dagobert den store kung Hade en sabel af jern så tung; Då sa Sanct Eligius, den helige man: Ers Majestät, jag säger för sann, Den sabel af jern kan ni såra er med.n —eÅck jar, sa kungen, agif mig straxt en af träd.n) — Det uppslagna hustruköpet. En skräddare i Epworth, nära Lincoln i England, hade, under ett dryckeslag, sålt sin hustru till en sadelmakare, mot ett pris af tre skäppor rofvor. Morgonen derpå skickade sadelmakaren ganska ordentligt rofvorna och hegärde med budet få den köpta varan. Skräddaren kom nu mera icke ihåg hvad som tilldragit sig dagen förut, men hans hustru, som af brefvet och budbärarens yttrande alltför väl begrep sammanhanget, blef ursinnig deröfver. Hon skyndade till rofsäcken, började dermed bombardera sin man och skulle alldeles förgjort honom i en skur af rofvor och skällsord, om han icke räddat sig med flykten. Omsider återställdes likväl freden i huset och slöts på bekostnad af den ditsända köpesumman, hvilken de äkta makarna gemensamt förtärde såsom ett försoningsoffer. Sadelmakaren skref förgälves bref på bref, beklagande sig öfver, att man hvarken skickade honom den köpta varan eller den undfångna betalningen. Härpå gjordes likväl intet afseende. — Den olofliga trumningen. I den lilla staden Sergines i Frankrike hade ryktet spridt sig om en otillbörlig förtrolighet, som skulle hafva ägt rum emellan en viss M... och en annan borgares herr C:s hustru. I tanka att vederlägga detta rykte, uppdrog M... åt stadens trumslagare att genom trumslag kring gatorna tillkännagifva, det han lofvade 100 fr. åt den, som kunde berisa, att an stått i några relationer till hustru C. Hennes man förtröt imedlertid upptåget och klagade deröfrer vid domstolen. Här blef trumslagaren den, som togs för hufvudet och dömdes till 25 fr. böter och 400 fr. i skadeersättning. ——— 20 (Insändt).