Aftonbladet – 27 mars 1839, sida 2

0 en Sar al anNvad itolket sägerc elter bokens läsning, är att största delen af dess läsare här blifvit försatta midt ia i en mängd af vigtiga och märkvärdiga händelser och regeringsåtgärder, om hvilka de hittils haft antingen alldeles ingen, eller en högst otillförlitlig och förvänd kännedom; och det andra resultatet är, att den tablå, som lemnas af de talrika fakta, som der blifvit hopsamlade, det ljus som derigenom sprider sig öfver den anda och karakter, hvilka gilva sig tillkänna i handlingarna, icke lemnat rum för mer än ett gemensamt omdöme i hufvudsaken, äfven hos personer af de mest skiljaktiga politiska tänkesätt, demokratiska, förskräckta, eller ultras. Innan vi ingå i någon vidare granskning af sjelfva arbetet, torde det icke vara otjenligt att göra Läsaren bekant med den utgångspunkt ur hvilken Författaren företagit det. Detta lättar ansenligt öfversigten af det påföljande, och Författaren har derföre i vår tanka gjort rätt att uppgifva densamma, hvilket skett dels uti inledningen, dels på ett ställe närmare slutet af boken. På det förra stället omtalar han, huru det stundom är brukligt mellan enskilda, som hafva affärer med hvarandra, att på vissa tider uppgöra en slutliqvid, om ej just för att skiljas åt, åtminstone för att lätta vöfversigten af fordringars och skulders ömsesidiga belopp. Ett sådant bruk anser Förf. vore äfven af mycken nytta, att stundom införa mellan regeringar och folk. En serskild anledning, att nu företaga en sådan, finner han i åtskilliga tal af Konungen till lyckönskningsdeputationer. Uti ett af dessa har Konungen nemligen yttrat, att Sverges nationalitet vid Hans Maj:ts ankomst nstod på branten af den djupaste afgrunde; att de pligter, som ålågo Regeringen, blefvo dess enda rättesnörew; att Sverge nu återtagit sin plats ibland sjelfständiga makter, och 27 års inre lugn, välstånd och yttre anseende äro frukter af den Allsmåktiges icke nog erkända omvårdradae; att svåra, rättigheter åter eröfrats och befästats under striden på andra sidan Östersjön, och att våra grundlagar bekräftats af segern. Detta upptager nu Förf. och har å andra sidan uppställt yttranden vid andra tillfällen, antydande, att å nationens sida den Allmäktiges omvårdnad icke vore nog erkänd, om p,våldförande af lagens helgedoma, om lagarnas öfverträdelsec, om för långt drifna toma begrepp om den menskliga fullkomlighetenc, om ,äfventyrandet af statens urgamla ära och nationalitet. Det är då billigta, menar Förf., att nationen äfven å sin sida företager pen dylik räfst med sig sjelf, att hon pröfvar sitt hjerta och sina förbindelser, i hvad mån hon drifvit för långt sina fordringar på mensklig fullkomlighet — i fall dermed menas repgeringens, — i hvad mån hon gjort något, psom kunnat äfventyra nationaliteten och staptens ära, huru stort beloppet är af den tillpfredsställelse, hvarmed hon kan se skilnaden pemellan 4840 och närvarande epok och i pbhvad min regeringen under denna tid stödt ;dess nationalitet, eller, såsom orden lyda, i Konungens svar till Öfverståthållaren, åter upplyftat landet. Den andra anledningen till de undersökninsar, som förekomma i arbetet, är en i Touhard-Lafosses historia om Konung Carl XIV nförd tablå öfver summan af de penninguppffringar, H. M. Konungen, enligt Lafosse, skall vafva gjort för landet. Detta allt har nu förnledt Förf., att genomgå hela perioden, från 809 till närvarande tid, och på grund af fakta amt med biläggande af dokumenter och räenskaper närmare undersöka: så väl Regerinens vård om rikets yttre angelägenheter, hura ess värdighet, nationalitet och ställning till tlänningen blifvit vårdade, som huru i den re styrelsen aktning för lagarna, yttrandeätten och medborgares rättigheter i allmänhet arit eit utmärkande drag hos styrelsen, äfvenom angående hushållningen med folkets medel, ller egentligen regeringens handlingssätt i förällande till staten i pekuniärt hänseende. För att nu lätta möjligheten af omdömet, vad nationen vunnit på den närvarande regien, har Förf. börjat det egentligt historiska arbetet dels med en kort karakteristik af ira fordna styrelser, dels en undersökning öfer den verkliga ställningen år 4840, och huvida vår nationalitet då werkligen stod på rädden af en afgrund, såsom här ofvan är ciradt: (Forts. följer.) pra gra oo MIK F3