Aftonbladet – 27 mars 1839, sida 2

ny tena framkallat i tidningarna. Det är rätt ar a I tigt att se, huru ifrig Freya nu blifvit att tag styrelsens parti i denna vitalfråga, uti hvilker j samma -blad i fjol, om vi ej minnes orätt, yt -trade motsatta tankar. Sedan Freya nu si ? i formligen uppträdt såsom en af kämparna-föj I systemetac, rekommendera vi henne såsom. et! I I fält, der hon kan öfva sina försvarskrafter, der I lnyss utkomna skriften: Bidrag till Sverges hi-Istoria efter den ö November 4840. Der finnes ; Jåtminstone tillräckligt att smälta på. — En I i tänkvärd omständighet vid det nyssnämnna förI svaret är imedlertid, att alla plåstrarne på 1 812 med en mystisk tystnad förbigå den vigtigaste punkten, nemligen huruvida icke Konung Carl XIII:s kabinett skulle, äfven då ryska politiken Jantogs, och om man ville anse detta för kloIkare, kunnat åt Sverge betinga någon, om än Jockså den allra ringaste fördel och uppoffring från ryska sidan, för det Sverge bistod Ryssland emot dess farligaste fiende. Det skulle likväl vara intressantare, än mycket annat, om Hr —e kunde visa, att åtminstone några försök blifvit gjorda i den vägen; att man åtminstone bjudit till att betinga sig att återfå, om icke Finland, åtminstone Åland, för den händelsen att Napoleon besegrades. Sä länge detta icke kan visas, frukta vi verkligen, att man icke kommer långt i opinionen med de politiska kombinationerna; och hvad Norge beträffar, så tillhörde ju detta icke Ryssland, och var således alls ingen uppoffring att lofva, när det tillhörde en tredje makt. Freyas uppträdande vid detta tillfälle återkallar i minnet, huru samma tidning sistlidet år, just i den stund, då det som bäst kunde behöfvas, gjorde de förnyade chockerna på Stadsmajoren Brandelius, när det under Hr Brandelii befäl patrullerande borgerskapet hade till Hr t. f. Ofverståthållaren Möllerhjelm afgifvit den misshagliga rapporten om sinnesstämningen i hufvudstaden, äfvensom det påminner om hennes manövrer emot Friherre Sprengtporten, i den stund, då man på ett visst håll fruktade den popularitet, han sistlidne Juni hade vunnit hos allmänheten, genom sin moderation och sitt råd, att icke använda militären på gatorna. Sådant är också en art opposition. Uti flera andra numror och sednast det för i går har Freja fortfarit att ifra för att få slut på den s. k. brödfrågan, eller bagarnes ansökning om befrielse från taxan och från den ovilkorliga förbindelsen att hålla färskt bröd till salu, emot rättigheten å andra sidan för hvem som helst att tillverka och sälja bröd. Det synes verkligen förundransvärdt, att vederbörande hålla längre på afgorandet af den saken, i synnerhet när man besinnar, att det, för att jemka allt, som för närvarande kan anses till deras förfång i författningen, endast behöfves att borttaga den klausul i taxan, hvilken förhindrar bagarne att konkurrera i torrt bröds försäljning på torget. Om det färska brödets frisifvande deremot har å regeringens sida aldrig varit fråga, och derom behöfver således Reg. j utlåta sig, enär det i alla fall står i bagar1es skön att begagna sig af den uteslutande ätt, de i detta hänseende hafva, eller också cke. Freja säger väl äfven, att mycken oro i taden skall hafva väckts af en framkastad vink mm möjligheten deraf, att bagarne, såsom enla utvägen att få sin ansökning afgjord, d. v. för att genom skrämsel tvinga Regeringen lertill, skulle på en gång uppsäga burskap och ipphöra att baka. En sådan farhåga hafva vi lock ej hört någon menniska yttra, med unantag af Freja, som också sjelf medgifver, att let är ett förslag af henne. Det hafver sig väl ckså icke så lätt för så många bagare på en ång att öfvergilfva en rörelse, af hvilken de emta sin bergning; men om verkligen så skulske, så blefve hela följden på sin höjd, att llmänheten ett par tre dagar kunde komma i rist af mjukt bröd; ty så länge det finnes mjöl tt tillgå, är det också alldeles ingen anledning, varföre det skulle blifva brist på bröd, mer n på andra varor; och bagarne skulle nog snart tertaga rörelsen, så snart de finge se, att anra lagade sig till att vilja falla in i handtveret. I alla händelser synes således intet skäl unna existera för regeringen att längre förröja frågans afgörande. enn idrag till Sveriges historia efter den ö November 41840.