Aftonbladet – 26 mars 1839, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. OM TILLSTANDET PA SICILIEN. (Slut fr. Fredagsbl.) Polisen på Sicilien är egenmäktigare, än någon annorstädes i Italien. Dess myndighet är oinskränkt, ty hon kan fängsla och hålla inspärrad, utan beröring och så länge hon behagar, hvem helst det må vara, utan att derför göra någon redo. På detta sätt försmägtade mer än 709 personer i Palermos fängelser vid kolerans utbrott, och vid samma tid som en mängd förbrytelser mot medborgares lif och egendom lemnades ostraffade. Hvilka oordninigar hade man icke att frukta i Palermo, i anseende till det system, polisen der följer? Icke desto mindre blef det offentliga lugnet der aldrig på något allvarsammare sätt stördt, och sådant ej till följd al polisens nit och vaksamhet eller af dess chefs verksamhet, utan genom invaånarnes egen goda sinnesstämning och kärlek till ordningen. I denna sålunda åt sig sjelf öfverlemnade Stad begick pöbeln likväl aldrig mer än tvenmme mord, föranledda af dess misstankar om förgiftningar, ty i Palermo föreföllo samma uppträden, hvartill flera Europas städer, under dylika omständigheter varit vittnen. Regeringen i Neapel talade likväl vidlyftigt om de förfärliga oordningar, som blifvit begångna i Palermo, och om den skyndsamhet, bvarmed hon lyckats hämma dem. (Se del Carettos proklamation vid hans ankomst till Messina i Augusti månad 48537.) Vi hafva här sett verkliga förhållandet, och att lugnet i Palermo blott obetydligt stördes. Detsamma var ty värr icke fallet på andra ställen af Sicilien, hvarest svåra excesser begingos, men hvartill skulden måste sökas hos regeringen, som gjorde ingenting för att betrygga allmänna säkerheten under en konjunktur, då denna naturligtvis lätt måste komma att hotas. I stället att skicka trupper till det inre af ön, kallade man till Palermo de få gens darmer, som funnos i kommunerna, hvarförutan de, son voro stationerade i distrikterna, när all kommunikation upphörde med hufvudstaden, lemnades åt sig sjelfva och förföllo i ett tillstånd af fullk omlig anarki. Mörd begingos midt på ljusa dagen; hus plundrades och uppbrändes af pöbeln, en mängd brott utmärkte, med ett ord, öfverailt farsotens utbrott, och det var merändels fruktan för förgiftningar, som alstrade dem. Men en tilldragelse förtjenar serskild uppmärksamhet, nemligen att folkets förbittring oftast träffade maktens agenter, eller dem af invånarne, som ansågos vara henne tillgifna, eller slutiigen de förmögna, som begagnade sina rikedomar och det inflytande, de gifva, till de fattiges loch värnlöses förtryck. Denna falska opinion hade mycken verkan på folkrörelserna i Syracusa och Catanea. I den förstnämnda af dessa båda städer var det