Aftonbladet – 26 mars 1839, sida 3

Sistlidne Nyårsdag anlände jag redan tidigt på morgonen till staden N—, i afsigt att der möta en gammal vän, bvilken jag på flere år icke sett. Som jag likväl ieke kunde hoppas, att den gamle kamraten derstädes skulle inträffa förrän aftonen, gick jar till kyrkan, der den ene af stadens kyrkoherdar predikade. Hans predikan tilltror jag mig icke kunna rätt bedöma; i min tanka förtjente den ingen anmärkning; men föreställ dig min förvåning, då presten, under läsningen af den på Nyårsdagen i handboken föreskrifna bön, inflickade en mycket rörande bönesuck för aLänets aktade Höfding och dess älskade maka Mig föreföll detta äckliga kryperi så löjligt, att jag ej kunde höra, huruvida hån äfven bad för höfdingeas barn och tjenstefolk. — Hemkommen ti!l mitt qvarter, hörde jag af min värd, att denne prest tros vara angripen af en ursinnig åtrå efter Nordstiernan — det slags Nordstjerna nemligen, som nere på jorden i så gräslig mängd finnes i vårt lyckliga land. Denna åtrå lärer beveka honom att städse rulla sig i stoftet för böfdingen. Jag känner ej om denne finner sig deraf besvärad; men svårligen kunde han, som — om jag ej bedrager mig — vid nämnde illfälle var i kyrkan, finna behag i denna kurtis från predikstolen.