Aftonbladet – 26 mars 1839, sida 3

nog utmärka åt den allmänna förtrytelsen: de 8 personer, som afrättades i Catanea, hörde nästan allesammans till de mest bildade i landet och voro dömda endast för poliliska förbrytelser. Caretto befallde, att de skulle skjutas under militär-musik, och då afrältningen var förbi, begaf han sig med sin generalstab till en bal, som han låtit anställa på stadshuset. Vi afhålla oss från alla betraktelser öfver dessa facta; vi framställa endast till den tänkandes algörande följande fråga: hvem var här grymmast, folket eller regeringen? Flere al det förstnämnda begingo visserligen utsvöfningar, men i ögonblick af hänförelse och ytterligt förtryck; och denna okunnighet, som beherskar det, och som regeringen gjort ingentung att skingra, mildrar hon icke något i det straffbara i deras brott? Styrelsens agenter deremot, handlade med kallt blod och forödde Sicilien, redan alltför strängt härjadt af koleran, hvilken utbröt just som revolutionen upphörde. Vi vilja i dess stälie säga nagra ord om orsakerna till denna revolutivns misslyckande, som var och ännu är Siciliens första behof, och om den roll, Sicilianerne synas kallade att förr eller sednare spela i sammanhang med hela Italienska folket. Det var isynnerhet koleran, som hämmasle denna hvälfnings fortgång. Den förfärliga farsoten rasade nemligen på Sicilien grymmare, än någor annorstädes i Europa. I Palermo ensamt bortrycktes deral mer än 306,000 menniskor inom få dagar. En tidpunkt, då ett sådant plågoris shingrar eller utrotar folkmängden i de förnämsta städerna, är icke gynnsam för politiska reformers verkställande; läggom härtill de bedröfliga söndringar, som herska mellan Siciliens olika distrikter samt det ännu beklagligare hat, Sicilianerue hysa till Neapolitanerne, hvilka, isynnerhet militären, på Sicilien anses helt och hållet som främlingar. Hvad som eljest afgör revolutioners öde, är nästan omöjligt på Sicilien, åtminstone för närvarande, nemligen folkets sammansmältning med den väpnade styrkan. Neapolitanska regeringen gör allt hvad hon kan, för att underhalla och föröka de inre misshälligheterna och de nationella antipatier, vi ofvan omtalt, ty hon vet väl, att de allena utgöra hela hennes styrka. Olycklig hon, den stund Sicilianarne inse behofvet att vara enige, och ännu mer, när de och Neapolitanerne förstå hvarandra! Denna händelse måste förr eller sednare inträffa, genom båda folkens närmande till hvarandra, och kanhända har regeringen sjelf härtill bidragit genom sitt sednaste förordnande, att begge staterna hädanefter skola utgöra blott en enda. Hittills hafva Sicilianerne tillskrifvit Neapolitanerne allt det onda, hvarför de kunna anklaga sin regering, ty hopen, som öfverallt utgör största antalet, förstar icke i sitt hat åtskilja styrelsen från nationen. I fall de båda foiken en gång närma sig till hvarann, om det än sker tll följe af nödvändighetens kraf, skola de snart inse, att de olägenheter, som trycka dem, äro desamma och flyta från en gemensam källa; de skola då äfven känna sin styrka, och skola förr eller sednare begagna den för att krossa det förhatliga ok, som så länge hvilat öfver dem, Sicilien skall måhända gifva signalen till uppresningen, hvari troligen alla Italiens öfriga stater komma att del llaga, både emedan detta land lider mest af det nu varande tillståndet, och emedan det är mest allägsnadt från Österrikiska makten, hvilken sålunda har svårare, att hänmma en uppresumg här, än på den öfriga halfön.n Man mäste tillstå, att om blott hälften af det ofvanstående kan antagas för fullkomligt sannt, så finner man deri en lätt förklaring på nödvändigheten af den sedermera lemnade amnestien och den glädje den måste väcka. Konung Otto i Grekland. Det är bekant, att rykten lange varit i omlopp i åtskilliga länters fidningar, att det icke stod så rätt till i