mun Ce 0. rm mm oe vr kunnat återfinnas. Akerblom måste föras till sjukhuset. LANDSORTS-NYHIETER. Fahlu Tidning yttrar den förmodan, att Westerås Stifts presterskap vid det blifvande valet till biskopsförslag öfverenskommit, att endast välja på Stiftets barn, bland hvilka bloit nämnasj såsom kompetenta: en Nibelius, Fahicrantz, Schröder, Bergqvist, Sondelius, Rabenius, Thamberg. — Samma tidning berättar, att den är utsatt för en tryckfrihetsaktion från enskild man, för smäI deliga beskyllningar. Uti ett föregående nummer hade förekommit nägot om svek, begånget af en Inspektor i Avesta, men hvarken tid eller person nämnda. En Hr Kramer, som är Inspektor vid Avesta, har upptagit detta såsom riktadt emot honom, och instämt utgifvaren. Jury skall väljas i morgon. Götheborg den 46 Mars. Enligt hvad Kronolänsmannen, Kommissarien A. G. Fryckman hos Konungens Befallningshafvande i länet tillkännagifvit, har, under skallgång i Hjertuiwms Socken, den 44 dennes, en fullväxt björnhona blifvit skjuten. — Ströms Säteri och Gods, beläget midt emot I Lilla Edet, har i dessa dagar blifvit såldt af Baron ÅAC. Bendte till Grosshandlaren här i staden, Herr I Niclas Oterdahl för Rdr 246,666: 32 rgs. (Götbeb, f. H. o. S. T.) Carlstad den 20 Mars. Från Christinehamn förspörjes intet annat, än att der skall vara ett fullkomligt stillestånd i handel och vandel, tills affärsmännen med slutet af innevarande vecka börja lanlända. Hr Deland spelar för ett ganska rymligt hus och väntar på bättre tider. Under detta har I Carlstads mera spektakelälskande publik roat sig I med att se stadens egna artister, nemligen några gatpojkar, å stadens teater uppträda för alldeles fullt hus förliden Söndag, der en representation gafs med vederbörligt tillstånd å la Gauthier och Matsaki, af hvilka gossarne, genom uppmärksam Jåskådning hade lärt sig ett och annat. Askådarne funno sig imedlertid, i afseende gå siha fordringar, ej obelåtna, och gossarne hade, oaktadt biljetternas låga pris, en för dem god recett. (Werml. Tidn.) Wisby den 8 Mars. Finske styrmannen Johan Samuel Häggblom, på skeppet Rurik, begaf sig den 6 sistl. Okt. under stark sjögång, storm och snöyra, åtföljd af fyra roddare, 3-4:dels mil till sjös, för att berga tvenne i nöd stadda personer. Dessa voro tvenne här bosatta Småländningar, kommande från en marknad å fasta landet. Sedan seglen för dem af stormen sönderrifvits, och de derigenom blifvit urståndsatte att uppnå land, hvarifrån de allt mera bortdrefvos af nordvestlig vind, gåfvo de sin nöd tillkänna genom signal med ett stycke af det söndriga seglet, och blefvo lyckligtvis observerade. Styrman Häggblom, som icke utan möda kunde få roddare att följa sig, men slutligen fick dem af egen besättning, hade glädjen att se sitt företag lyckas och de båda personerna frälsta. — Vid ankomst till land ville de nödställda gifva något bevis af sin tacksamhet mot Häggblom och lofvade bonom en silfversked med åtecknad devis, utan att något sådant hittills blifvit fullgjordt, ehuru kan vistats här allt sedan November månad, efter sin återkomst från Finland, dit han återförde skeppets besättning. (Visby Veckobl.) Carlskrona den 435 Mars. Den 44 dennes anträffades Sockne-skomakaren Jon Andersson från Listerby liggande död på ön Slitö. Föregående Fredagen, eller den 8, hade han bivistat en auktion på Wangsö, derifrån han återvändt kl. 40 om aftonen och tagit vägen öfver sjön. Efter hyad man af spåren i snön kunnat sluta, lärer han gått ned sig uti ett öppet sund, men åter bjelpt sig upp, samt sedermera, efter all anledning, tagit miste om vägen, och af köld samt trötthet aflidit. Enligt berättelse lärer, vid anträffandet, Anderssons hund, som varit honom följaktig, befunnits liggande bredvid honom, slickande hans händer; det trogna djuret hade således i nära 3 dygn utan föda qvarstadnat hos sin husbondes lik. (Najaden.) Dito den 46 Mars. Torparen Anders Björkegren i Rom (Thorshamns Socken) begaf sig på aftonen den 7 dennes med häst och äkdon från sitt hem, för att här i staden afyttra potates. På eftermiddagen påföljande dag fanns han död i vagnen nära sitt hemvist. Någon anledning, att ban varit öfverlastad af starka drycker, eller ljutit döden genom andras förvållande, lärer likväl icke förefunnits. (Carlsk. Veckobl.) ag ra a HD JA mA ARE JM WERTENRT