Aftonbladet – 25 mars 1839, sida 2

3874 Rdr eller ungefår samma belopp, som året förut. — tree Hr General-Auditören Netzel och de Köpenhamnska fängelserna. Hr General-Auditören Netzel, som någon tid legat sjuk i Köpenhamn, har de:städes, sannolikt utan eget förvållande, blifvit inblandad i en ganska vidlyftig skriftväxling mellan de dervarande tidningarna. Då ämnet för denna skriftväxling, både hvad saken och personen beträffar, måste intressera oss, vilje vi här referera det väsentligaste deraf, rörande fängelsernas tillstånd i den Danska hufvudstaden. Förhållandet är detta: Tidningen Dagen för den 28 Februari innehöll en artikel, af ganska artig och lofordande syftning, om Hr General-Auditören, som nu mera blifvit återställd till hälsan, och hvari det bland annat heter: Denne utmärkte man har förvärfvat sig många vänner i vår hufvudstad. Det vänskapliga förhållande, hvari han står till de utmärktaste af våre embetsmän och medborgare, och det tillfälle han derigenom haft att få alla de upplysningar han sökt, väcka den förmodan, att Hr Netzel framdeles ämnar meddela Svenska allmänheten de underrättelser, han här samlat. Flera af honom författade uppsatser i dessa ämnen hafva tid efter annan varit införda i Svenska tidningar (t. ex. om folkbildningen i Danmark, om den Danske juridiske embetsmannens bildning, hvarmed han yttrat mycken tillfredsställelse, om de Danske förlkningskommissionerna, om asylerna för små barn och om den Danska armäöns organisation.)e Man finner bäraf, att Dagens utgifvare varit mera bekant med Hr Netzels görande och låtande, än många af dess landsmän, som icke känt förf. till alla dessa i Statstidningen införda, artiklar. Det beröm, Hr Boye, Dagens redaktör, tilldelar General-Auditören, är likväl egenteligen blott en inledning till hvad artikeln vidare åsyftar. Han framställer nemligen Hr Netzel såsom en autoritet, på hvars ord man kan bygga, för att derefter anföra, eller kanske rent af lägga honom i munnen, ett omdöme om den Christianshavnska straffanstalten och arbetsinrättningen på ladugården, åt hvilken Hr Boye önskar gifva en lyftning i Opinionen, som den hittills icke synes åtnjuta. Han försäkrar, att nämnde anstalt skall, enligt Hr Netzels mening — och att Hr Netzel isådana fall måste vara en kompetent domare, tager han för gifvet, både till följe af de loford kan sjelf gifvit honom och dess egenskap afledamot i den Svenska fångstyrelsen — vara så väl organiserad och förvaltad, som man, i anseende till Iokala förhållanden, äger rätt att fordra. Den är väl icke något korrektionshus, hvartill en annan byggnadsform erfordras, men såsom arbetsinrättning kan den tåla en jemförelse med de flesta af samma slag i andra länder. Fångarne skola behandlas rättvist och menskligt, sysselsättas med drägligt arbete, och den person, som har närmaste tillsyn öfver anstalten, förtjenar i synnerhet beröm. Slutligen yttrar Dagen den önskan, att, i samma mån naboenigheten och gästvänskapen mellan Sverige och Danmark tilltaga, kännedomen om båda ländernes institutioner och inre förhållanden måtte spridas, en öaskan, hvari säkert hvar och en instämmer. Ofvannämnde artikel har, i hvad den rörer den nämnde straffanstalten, blifvit starkt ansripen, både i Köbenhamns-Posten och i Fedrelandet. På förra stället heter det: aDet kan icke vara Daqgens redaktör obekant, hvilket också synes af sjefva artikeln, att allmänna meningen ganska starkt uttalar sig mot våra straffanstalter, hvilka äro högskolor för lasten istälet för att vara förbättrings-anstalter; han kan ej Her vara okunnig om, att reformer deri påtänkas. Han borde derföre icke låtit förleda sig att biringa, icke blott publiken, utan äfven kanhända lem, som kunna hafva inflytelse på sakens afgöranle, origtiga föreställningar om ett ämne, som är if så stor vigt för hela landets sociela välfärd. Det är i sanning ett icke ringa missbruk af tryckoressen, att sprida falska underrättelser om ett för rela nationen så väsentligt ämne, som straffanstalerna. aRörande Dagens beröm öfver General-Aulitören, kan Köbehavns-Posten hvarken underkrifva eller bestrida det, emedan utgifraren icke gänner Hr N.; men hvad hans verkliga eiler föreifna yttrande om arbetsinrättningen vidkommer, å säger K. P. att om denna äfven blifvit honom örevist af fattigdirektören, JustilieRådet Peterson, å påstå vi likväl, att ban ej känner densamma; vilket tillräckligt bevisas af hans omdöme deröfer, ehuru PDasens redaktör härpå stödier sitt an