Aftonbladet – 21 mars 1839, sida 3

JaDTIK, med te machinct Ior 5. RK. andicst panper; en bomullsfabrik och en fabrik af terre plastique; vid Namur ett bomullsspinneri; vid Charleroi masugnar; i Spa en khratsfabrik och ett bomullsspinneri; i -Verviers en metall-spindel-fabrik, för de olika spinnmachinerna, vid Aachen ett kamullsspinneri; i Stolberg, nära samma stad, zinkgrufvor och en fabrik; i S:t Denis ett kamullsspinneri; i Decazeville en machinfabrik; i Bezeche en dito; i Spanien jernverk; i Cottbus i Preussen fabrik för välfnader; i Polen en dito; i Petersburg en machinfabrik och i Surinam, på sin egen plantage, en dito. Han har dessutom för als sigt att i Stolberg vid Aachen anlägga ett annat Seraing, och till detsamma är redan 42, million thaler (3 millioner Svenskt) anslagna. Beräknar man dertill de mångfaldiga kolverk och grufvor, hvilka äro nödvändiga för att drifva så många och stora verk, måste man bissna för de kapitaler, denne man sätter i rörelse, och beundra detta snille, som förstår sammanhbålla, leda och gifva impuls åt dessa öfver hela jorden kringspridda anstalter, hvilka dagligen föranleda nya företag. Genom Belgiska finansoperationerna samt betydliga förluster vid den sednaste bankrutten derstädes, befinner sig, såsom vi redan förut omnämnt, denne man för närvarande i någon financiel förlägenhet. — Till bevis på den utsträckning, hvartill slafhandeln bedrifves under Portugisisk flagg, anförer Engelska bladet The Globe, efter en tidning från Trinidad, att under de sednaste månaderna 36,000 Negerslafvar blifvit införda under denna flagga i Brasilien. Då Wilberforce först skildrade slafhandelns fasor för Engelska folket, stödde han sig hufvudsakligast på den uppgift, att 400,000 menniskor årligen släpades från Afrikas kuster tiil de Europeiska kolonierna såsom slafvar; men nu visar sig. säger Globe, att ett enda folk, under sin flagga, gynnar bortförandet af måhända fyra gånger så många slafvar, under det Portugisiska senaten förklarar, att den önskar göra ett slut på denna trafik. .s— Från S:t Petersburg skrifves d. 23 Febr., att en invånare från staden Kem, i Archangelska kretsen, nyligen ditkommit med en renhjord, bestående af 417 st. De beta i en ungefär 4 4-2 mil från Petersburg belägen skog, hvari en Samojedisk Justa blifvit uppbygd och trenne Samojeder bo med sina hundar. Agaren af renarne har fört dem till Petersburg, för att säljas, och han har också redan sålt flere stycken. I den så kallade smöryveckan, före stora fastan, uppställde han på isen på Newa, utanför vinterpalatset, fyra slädar, hvardera bespänd med 4 renar och körd af en Samojed i dess nationaldrägt. Den, som ville begagna en af dessa slädar, betalte en rubel, för att köra den vanliga rännbanan på Newa. Vid en täflinzsfart med ångvagnen till Zarskoje-Selo hunno renarne fram tre minuter innan ångvagnen; ägarne af renarne erböd sig då att hålla vad, att han med sina renar skulle hinna till Zarskoje-Selo 7, ja till och med 40 minuter innan ängvagnen. Några rika personer hafva köpt af hans renar och betalt i medelpris 75 rubel stycket. Sannolikt blifva ännu flere sålda, emedan deras underhåll kostar föga eller så godt som intet. Om sommaren kan man låta dem gå lösa i trädgårdarne, emedan de icke skada träden; få de 2 till 5 marker hö om dager, så må de förträffligt. — Renarne äro icke alls rädda för hästar; och kanske blir det snart i Petersburg ett mode att om vintrarne åka med renar utom staden. Äfven till transporterande af tung gods låta de ganska väl bruka sig. — Den misslyckade kandinaturen. Ev Parisisk tidning berättar, ibland de många scener, de påstående valen i Paris föranledt, äfven följande: En kandidat på venstra Seinestranden gick ur ena boden i den andra, för att värfva röster, och inträdde slutligen hos eni pastejbagare. Frun,som han träffade, svarade på hans artiga framställning, med följande korta fras: Nej, min herre, Ni fär inte min mans röst, ty Er fru är inte en af våra kunder. — aHuru, sade kandidaten, intet annat än det! Nå, hon skall snart bli det. Di vid skyndade han hem. En stor husbålls-rådypläg ning hölls, och det beslöts, att en ofantlig pP astej för 25 francs skulle till dagen derpå beställas hos valmannen. Beställningen skedde, och pastejen infann sig på utsatt tid, buren i triumf genom qvarterct, till stor förtrytelse för alla gurmander, som mötte den, och som det vattnades i munnen på vid dess åskådande. Kandidaten betalte den eenast och gaf dessutom en hederlig drickespenning åt gossen, som ditburit den. Då den skälmsktige gossen stoppat på sig penningarna, bugade han sig och gick; men när han kom i dörren, vände han sig om och sade: aMin husbonde har beallt mig säga herren, att, i trots af pastejen, för Ni ändå inte hans röst. — Det Franska storfisket. Vid Geografiska sällskapets i Paris sista sammankomst, uppläste fir Berthelot en ganska intressant berättelse härom, hvaraf inhemtas, att detta fiske sysselsätter icke mindre än 30,000 sjömän, och att det kapial det hringar I amlana 2 kandoln tiver till 40AM