den begångna missräkningen med ramens till urtaflan placering några tum mera åt ena sidan, än åt den andra, utan för att lofva afhjeipandet af denna brist på hans egen bekostnad och förklara skälet, hvarföre han, intilldess sådant kan hinna ske, sökt undangömma felet genom det anbragta brädöfverdraget. Detta låta vi gälla, men vi kunna deremut icke antaga som tillfredsställande hans benägna tillåtelse för kritiken, att öfva sin domsrätt på tornet, när det blifvit färdigt. Hon kan väl då anmärka, men icke rätta, och som detta sistnämnda måste vara hennes verkliga syftemål, icke det föga afundsvärda nöjet att tadla, är det just, innan misstaget begås, som Lon bör varna derför. Annu är det tid att rätta och förekomma det olämpliga i byggnaden; när den blifvit fullbordad, är sådant för sent. Uppsatsen lyder som följer: . Till upplysning för läsare af Aftonbladet, som fästat afseende å den insände artikeln, den 43 dennes, rörande Riddarholms tornbyggnaden, anser sig en icke alldeles obehörig böra meddela följande korta underrättelse. Vid Professor Göthes frånfälle, sistliden höst, voro ej allenast detalj-ritningarne, med helt få undantag, redan uppgjorde, utan äfven gjuterierne till ,,:delar redan förfärdigade, och då i öfrigt vederbörlige kontrakter äro afslutade med entreprenörer för murarearbetet och jernpjesernes uppställning, till bestämde tider under nästinstundande sommar; så vill det synas, som vore det nog sent att hoppas framgång af anonyma tillrättavisningar, huru detta arbete, efter andra ideer, vare sig gamla eller nya, kunde eller borde utföras. När arbetet hunnit sin fullbordan, får kritiken sin rätta terräng, der försvaret möter anfallet, men icke förr, serdeles då motören för projektet icke mera är tillstädes, att med ord sjelf kunna beskydda sitt verk. Man har satt i fråga, att reparationen af kyrkan borde hafva börjat med sjelfva skeppet och grafvårdarne; men om än det är vanligt, vid nybyggnaden, att företaga arbetet nedifrån, så är det, i motsats deraf, vid reparationen, lika vanligt, som ofta nödigt, att tillvägagå uppifrån nedåt, då hvarjehanda byggnadsämnen eljest lätteligen kunna förstöra, hvad man nyss förut förbättrat. Det har ordats mycket om den stora olyckan, att entreprenören för murarearbetet, som af välmening och i afsigt att dölja vissa skefbeter i de nedre gamla fönstergluggarne, placerat ramen till urtaflan med tillhörande ornamenter på trenne sidor af tornet, några tum mera åt den ena än den andra kanten af muren, och någon djupsinnig konstdomare har, med synnerlig glädje, räknat detta framlidne Professor Göthe till mycken last, likasom icke han skulle kunnat tälja alnar eller tum likaså väl, som Herrar Gerss, Enander och Nyström; men man har icke velat hålla ofvannämnde entreprenör räkning derför, att han — under vintermånaderne och till dess en tjenligare årstid medgifver honom att, på egen bekostnad, rätta det genast klandrade och af honom gerna erkände förhållandet — dragit den der florshufvan af bräder öfver urramarne, för att, tills rättelse sjelfmant följer, skona synnerverne af en så superfin konstkritik. Vanlige byggmästare veta i öfrigt, alt en vinterkarpus är nödig, der öppningar finnas å halffärdigt murarearbete. Ut supra, icke obehörig.a