Aftonbladet – 21 mars 1839, sida 1

som plägar blifva fri från is 6 veckor tidigare ar hamnarna i Finska viken, erbjuder stora fördela för Östersjöhandeln, hvarföre invånarne i Shit Ihos svenska regeringen anhållit, att denna ham: måtte blifva förklarad för frihamn. Hr Gibso: trodde, att bifall till denna begäran uteblifvir genom ryskt inflytande. Han ville blott veta om Englands intressen i denna angelägenhe blifvit vederbörligen bevakade. Lord Palmer. ston vägrade att förelägga de ifrågavarande depecherna, hvilka, efter hans påstående, ickt skulle vara af serdeles intresse, och dessutor rörde de inre angelägenheterna i en främmande stat, i hvilka England icke hade någon rätt at I blanda sig. Han undrade, hvarföre ej moticnären äfven begärt framläggande af svenska regeringens reklamationer emot Southamptonsk: jernvägen och dockorna i Plymouth! Oaktadt lorden sökte på detta sätt gifva saken en skäm!samt vändning, föranledde densamma dock e längre diskussion, under loppet af hvilken Hr: IGrote, som understödde motionen, yttrade, ai! lord Palmerston sjelf aldrig förnekat, att rysk: inflytande hufvudsakligen tillintetgjort Slitös förklarande för frihamn. (Läsaren finner att i denna uppgift, som skulle frågan redan af vår regering vara afgjord, ligger ett misstag — den är, liksom så många andra varit — blott ajournenerad.) Med 4140 röster emot 418 afslog Huset Hr Gibsons motion. Först efter Påsk ämnar lord Russell förelägga Underhuset regeringens plan i afseende på ordnandet af Canadas angelägenheter. Vid en sammankomst, som hölls den 5 deunes med aktionärerne i Thames-tunnel-byggnaden, uppgafs att blott 60 fot återstodo att arbeta under vatten. Förlidet år hade arbetet framskridit 85 fot. SPANIEN. Det bekräftar sig fullkomligt, att Don Carlos åter försonat sig med Maroto, och i en proklamation, daterad Villa Franca den 24 Februari, godkänt alla de afrättningar, han låtit företaga. Maroto hade, enligt ordalagen af denn: proklamation, vid dessa afrättningar endas!t följt de tänkesätt af kärlek och trohet, på hvilka han så ofta aftagt prof. Den förra proklamationen, hvari Don Carlos förklarade sir öfverfältherre fogelfri, har blifvit annullerad, alla exemplar deraf skola indragas och uppbrännas, och Maroto återinsättes med de största loford i sitt förra befäl öfver armcten. Men icke nog härmed — Don Carlos har äfven måst afsätta de ministrar, som Maroto ansåg för sina fiender, och hvilka skola rådt prinsen till den förra proklamationens utfärdande emot Maroto Således hafva Arias Tejeiro, biskopen af Leon, Labandero och Valdespina utträdt ur den Carlistiska konseljen, till hvars president Don Paul Ramirez de la Piscina blifvit utnämnd. Dor Carlos tyckes således för närvarande helt och hållet stå under Marotos toffel, till dess någon ny intrig af någon prest eller kamarillan slå den förre ur brädet. Maroto har åter låtit skjuta en högre befälhafvare, brigadieren Amarillas, och döma en af sina fiender, Balmaseda, till döden. Bref från Madrid af den 26 och 27 i förre månaden tillskrifva afrättningerne, som Maroto låtit företaga, åt upptäckten af en sammansvärjning, som skulle haft för afsigt, att störta Dor Carlos från nans såkallade thron, och på densamma i stället uppsätta Don Sebastian. Ännu fortfor i Madrid ryktet, att Corte: skulle komma att upplösas, och nya sammankallas till slutet af Maj. Krigsrustningarne fortsattes med mycken verksamhet, men Espartero hade ännu ej börjat några operationer. Er Carlistehef hade, af missnöje med Marotos vilde framfart, gått öfver till drottningens parti, och en Carlistisk öfverste, af samma skäl, flyktat till Frankrike. Cabrera säges i Morella hafva upptäckt er sammansvärjning, som gick ut på att lemna denna fästning i general van Halens händer. För att hämnas, påstås han hafva låtit afrätta 430 (?) personer. esnstX-zX— — På börsen, i bodarna och alla offentliga ställen har allmänna talämnet i dag varit orm en fabrikation af falska bankosedlar. som synes vara gjord i större skala. Det är de nya gula Tiorna, som funnits efterapade, tydligen medelst graverad plåt, och detta med sådan skicklighet, att det erfordrar en icke så obetydlig oo yu Av Vv ÅM u