Aftonbladet – 20 mars 1839, sida 1

FAL MA BALK IA DSS Till hvad grad bigotteri i England frodas äf ven hos personer, hvilkas bildning man bord: förmoda skulle sätta dem i stånd att skilja re. ligion från bigotteri, är nästan otroligt. Blanc de mest frappanta bevis på detta bedröflig: factum, vi nyligen sett i de Engelska bladen är berättelsen om den debatt, som för ett pa veckor sedan föreföll i Underhuset, i anledning af väckt fråga om upphäfvande af ett gammal: förbud emot skådespels uppförande i den deler af London, som kallas Westminster, Onsdags och Fredags aftnar i fastan, på hvilka aftnar likväl alla andra teatrar i London hållas öppna. En petition hade från Westminster blifvit ingilven till Underhuset om afskaffande af denna orimliga prohibition, och i anledning deraf uppträdde Hr Duncombe i Underhuset med en motion i ämnet. Han presenterade Westminsterboernas petition, och yttrade dervid hufvudsakligen följande: Denna petition innehöll, att under det i hvarje annan del af hufvudstaden alla teatrar voro öppna på onsdagar och fredagar i fastan — middagar, baler och konserter hade sitt fria lopp — levcer höllos — Hennes Maj:t mottog dem af sina trogna undersåtare, som inställde sig vid hennes levter — att under allt detta de loyala invånarne i Westminster ensamme voro utestängda från lofliga förströelser på dessa aftnar. Men deta drabbar icke blott invånarne i Westminster, det drabbar äfven de olycklige skådespelarne och handtverkarne vid teatrarne. Dessa personer gå miste om en tredjedel af sina inkomster, genom öfverkammarherrens förbud för skådespels uppförande på dessa teatrar. I fall dessa förbud upphäfdes, så kommo de i samma belägenhet som de andre skådespelarne i hufvudstaden, det vill säga de fingo betaldt för sex aftnars spela stället för fyra. Det var derföre klart, att en tredjedel af deras inkomst gick förlorad genom dessa orimliga och orättvisa förbud. Talaren ville fråga de högvälborne herrarne på skattkammarbänken — de store skådespelarne i dagens politiska drama — huru det skulle smaka dem, ifall en tredjedel af deras veckoinkomst drogs in? (Högljudt löje.j) Hvad skulle de väl säga om en dylik indragning skedde, endast för det huset var tomt? (Fortsatt löje.) Han trodde icke att i ett dylikt fall Hr Rice (skattkammarkanslern) i Downingstreet skulle mera gilla systemet, än Hr Price vid Adelphi-teatern. (Mycken munterhet.) Var det väl orimligt eller oförståndigt, att folket i Westminster klagade öfver, att dem icke vederfors lika rätt som deras grannar i hufvudstaden? Må de, som vilja, att inga nöjen skola finnas, att man beständigt bör göra bot och bättring, oupphörligt vara andäktig och gudfruktig, aldrig tänka på att äta och dricka, eller höra musik, må de, sade Talaren, lasa Morning Post för dagen. Då han ögnade genom den, fann han, att förliden onsdagsafton, nu i fastan, gafs en stor middag på Frimurare-källaren, eller som denna middag kallades, Drurylanes teaterkassas middag. Hvar och en vet hvad detta är för en middag, och att den upplifvas genom sång och musik. En hög person, Hertigen af Cambridge, presiderade vid tillfället; det heter i Morning Post, att sällskapet var ganska talrikt, och muntert såsom vanligt. Af samma tidning såg talaren, att nämnde onsdagsafton i fastan åtskilliga sånger sjöngos. En af dessa sånger var Rory OMore,; och Hr Rice — talaren kände icke huruvida det var skattkammarkanslern eller ej — men tidningen innehöll, att Hr Rice sjöng Real Jim Crow., (Salfvor af skratt.) Han sjöng äfven ,Sich a getting up stairs.a (Fortfarande skratt.) Sällskapet ropade dacapo, och han sjöng ännu en gång Jim Crowu, med några nya verser, hvilka tidningen sade, att dess redaktion fått sig tillsända, men för hvilka utrymme saknales; och vidare förmälde tidningen, att Hr Rice olef mycket applåderad och, sedan Hertigen af lambridge hemrest, placerad i presidentstolen, ör att hålla munterheten vid lif på qvällen. Ivad sade öfverkammarherren härom? Låtom ss se till hvad man hade för sig på slottet. dennes Maj:t gaf i går en stor middag, och ifgardets musik spelte till taffeln. Bland de utmärkta och förnäma gästerna vid denna middag stod främst på listan markis Conyngnam, arbiter elegantiarum och custos morum i staden Westminster. (Skratt.) Det var långt från falanan ag alla RÄCKA när rn oo oo