RA 0 rr MS SR MAR MER RASET MM söndrade jorden, undersöka besutenheten på c hemmansdel, som en främmande person wi förvärfva, då denne, med sitt hushåll, äfven. snart kan falla socknen till last, som lägenhet innehafvaren ? Hvarföre icke gå än längre, oc utforska, om den ene eller andre har förmå genhet att betala den jord, han köper, då d: är sannolikt, att han, i saknad deraf, ska drifvas ifrån jorden, om den vore aldrig s god eller aldrig så stor? Hvarföre icke wun derkasta hvarje brukare eller arrendator a hemman, som inflyttar från främmande socker en dylik undersökning, om han eger nödig drifkapital, då man skäligen kan befara, al äfven denne, i brist deraf, skall stanna i fat ligslugan? Så långt vill man ej komma; men der hän måste man, om man ej skall vara inkon seqvent, sedan man inlåtit sig på banan af d undersökningar, som skulle fordras för att be reda den åsyftade säkerheten för fatsigvården Jag anser dock ett hufvedsakligt misstag ligg i sjellva den grundsats, hvarifrån man utgå vid antagandet af den föreslagna pröfningen Man förutsätter nemligen hos lägenbeisinnehafvaren skyldigheten att vara besuten jordbrukare; och man fordrar dezigenom, att ban skali stå 1 bredd med hemmansegaren, då han i sjelfva verket icke bör betraktas annorlunda. än såsom esa, denne underordnad, men fri arbetare, den: der, med eget hus och egen boningsplats, egentligen lefver af sina arbetskrafter. För min del anser jag det vara af mycken vigt för ett land, att en sådan arbetskiass får :obehindradt förkofra sig. Peremot är det min j tanke, att en vida sträckt hemmansklyfning är mera skadlig. än gagnelig. Den illa besutae bonden är en illa född och illa lönt arbetare åt sig :sjelf, och åt staten, hvars tyngder han drager med vedermögda. Jag önskar visst icke, att hemmansklyfningen skall hämmas med tvångslagar; men jag önskar, att förhållanden må uvpkomma, genom hvilka den naturligen minskas; och jag har trott mig märka, enligt hvad ofsanföre är antydt, att sådant sker genom den fria arbetsklassens utbildande. Jordbruket, likt all annan. näring, kanriej drifvas i smått, am det skall rätt bära sig, och om jorden skall gifva hvad den bör gifva. Det fordras stort utrymme och stort kapital, fästadt vid rörelsen. Ju mer det utvidgas och framgår till förbättring, ju mer känner det behofvet af en utifrån tillgänglig arbetsstyrka. Den förmögne jordbrukaren oci den frie arbetaren blifva beroende af hvarannan, till ömsesidig förmån för dem båda och till allmänt gagn för landet. Det är på denna väg, som den fattige och den tfrike, ledda af den fortskridande bildningens ljus, atan afund å ena sidan eler förmätenhet å den andra, skola gå hvarannan till mötes, för att, i harmonisk samverkan, ur jorden framdraga skatter, som legat begrafne under årtusenden af mörker, ståndshat och menniskoförakt. Af enahanda beskaffenhet är förhållandet emellan de andra näringarne och de arbetare, som i dem begagnas. Afven för dessa näringsgrenar tror jag det vara vädligt ati lägga det band på antagandet af arbetsfolk, som komiten föreslagit. Sedan myntväsendet blifvit stadgadt, torde tiden snart vara inne, då en större fabrikseller slöjderörelse bär i landet kan uppkomma, och man har på flere ställen redan sett början dertill. Blefve det nu påbudet genom lag, alt en anläggare af bruk, fabrik eller annan sådan inrättning skulle ställa säkerhet för framtida underhållet af hvarje arbetare, som han till begagnande dervid behöfde förskaffa sig från främmande socken, så vore det fara värdt, alt alla vidare försök i denna väg upphörde. Hvilken säkerhet vore tillfyllestgörande för ett antal af flera hundrade arbetare, med hustrur och barn? Och likväl är detta antal icke ovanligt vid större bruk eller fabriker. Man har i förbigående nämnt, såsom lämpligt säkernetsmedel, vidtagandet af den anstalt, att hvarje arbetare tillhålles afsätta en vwiss del af sin dagliga arbetsförtjenst för kommande behof; men man synes hafva förgätit, att verksamheten af detta säkerhetsmedel beror på längden af den tid personen förmår arbeta, att det icke finnes i den stund han antages, utan småningom tillkommer efteråt, och att det således svårligen kan godkännas såsom ett i förhand uppfyldt vilkor för sjelfva antagandet. Nat måsta fön flat hacsinnaac Ad Jo AA