Aftonbladet – 18 mars 1839, sida 3

ev ee mor WH IV mm. occh er 0 -w uu haft tillfälle salunda se, befinna sig följande pjeser: Engelbrekt af Friherre Åkerhjelm, Paskillet af v. Maltitz, Koteriernes Magt af Scribe, Debutanten och hennes Far, Domi eller den Amerikanska Apan m. fl. (Wermlands tidn.) Fahlun den 14 Mars. Den 9 dennes var här Bolagsstämma med Intressenterna i PrivatBanken. Brukspatron Petr valdes nästan enhälligt tilljOrdförande och öppnade sammankomsten med ett tal om Bankens nytta för näringarne, och den förmån den åstadkommer deri, att den vänjer ortens iuvånare vid deltagande i municipala bestyr, och intresse för det! allmänna. Sedan Revisionsberättelsen blifvit uppläst och Direktörerna fått decharge och loford, afgjordes och beslöts, att creditivafgiften skulle nedsättas från 4 till4-2 procent, att utdelningen på hvarje actie skulle blifva 12 procent, och resten af vinsten läggas till reservfonden, att Bankens embetsmän skulle, enligt begäran, få någon tillökning på sina löner, samt att inga lån skulle få omsättas med mindre summa än 400 Rdr, hufvudsakligen för att afbålla allmogen, som har en synnerlig benägenhet för lån, men föga fallenhet för återbetalning, och som gjort, att Riksdiskonten nödgas hålla ett eget ombud här i orten. Det synes icke osannolikt, att banken mera skadar allmogen än den gagnar näringarna, men att alldeles utestänga allmogen, synes ganska obilligt. Följden blir då den, att allmogen faller i obarmhertiga ockrares händer, och det är exem-. pel på att bönder för sina diskontlån fått, utom i räntan, betala 7 procent i kommissions-arfyode.. Också är det hos denna allmoge en inbiten vana att aldrig betala någon skuld utan lagsökning. Man skulle lätt kunna uträkna och bevisa, att genom alla dessa förhållanden en tunna råg stundom kostat bonden 50 Rdr, liksom man känner, att vid ett bruk i orten bonden ej erhållit mera för sin kolskrinda än 40 sk. rgs, eller detsamma han på detta bruk betalar för en rulle tobak eller ett skålpund snus. Lägg nu härtill att denna allmoge flitigt utspisas med bränvin, så kan man verkligen förundra sig att den ej är sämre än den är. Så står det nu till med de sjelfständiga Dalkarlarne, Sveriges odalmän, vårt fria bondestånd, med representationsrätt på riksdagarna, med de lysande minnena i historien, de mångbesjungna och utskrikna, som braska i poesien och häfderna, men fnaska hemma i stugorna, som satt af och till kungar, men tigga matbitarne, som vågat lif och blod för friheten, men äro slafvar för ockrare och köpmän. — Trots allt hvad man skrifvit om Dalkarlns djuptänkthet och sjelfständighet, har den dock måhända oftare än någon annan allmoge låtit draga sig vid näsan, och sjelfva äganderättens helgd är ju genom storskiftet upphäfd, hvilket kan tjena som kommentarier till den poetiska beskrifningen om kärleken till sin ärfda jord. Det ser ock ut som det snart ej återstode för Dalkarln mer än att — — sjunga om sin frihet och lycka så att det ger echo i de afbarkade tallskogarna — — det är sublimt! — En 65 års gammal Enka uti Leksands Församling skulle på aftonen den 48 sistl. Februari, under då varande stränga urvädret, vandra ifrån Hälla by till sitt hem uti Almbergs Björkan, af ungefärligen 4-2 mils väg, men tog vilse om vägen på en eljest obetydlig sjö vid namn Sqvin och ljöt der döden. — Sistl. Måndag blefvo vid RäådhusRätten följande personer pliktfällde för oloflig bränvinsförsäljning, neml.: Gruffogden Hedberg, Pigan Carin Hedberg, Snickaren Hedman, Madam Törnqvist samt Enkan Greta Sandberg. Den sednare är en gumma om 70 år, men rask och kry som en ung flicka (hennes eget yttrande); sedan domen var afkunnad; höll hon en lång oration öfver vår tids menniskors elakhet, som icke låta henne vara i fred och ro. — Denna gumma hade en egen rättegång förl. år, i det hon hade stämt en arbetskarl (enkling) med påstående att han skulle gifta sig med henne, men hvilket han undanbad sig till stor harm för enkan. Det är icke allenast nykterhetsvännen, som stadnar i stor förbindelsejhos Hr ÖstJund för hans nit att efterhålla Lönkrögare, utan äfven stadens gårdsägare, emedan, enligt stadens privilegier 46414 den andel, som uti böterna tillkommer kronan, tillfaller stadskassan. (Fahblu Tidn.) Westerås den 414 Mars, Enligt ett härstädes någon tid gängse rykte, skulle vid Forsby gård i Skultuna socken natten emellan sistlidne Juldag och Annandag en person hafva drunknat i ett tillsättningskar, hvilket syntes så mycket otroligare, som man under en sådan helg ej gerna torde be5 fatta sig med bränvinsbränning eller tillredelserna I derför, om än ett afbrott i utöfningen af denna I näringsgren, såsom då, vore nära för handen. Ryktet saknar, det oaktadt, icke all grund; ty enligt 6 en till Konungens Befallningshafvande ingifven rapI. dort, har tjenstgörande Soldaten vid Westmanlands l Regimente, Anders Forsman, vid nämnde gärd natI ten till Annan dag Jul baklänges nedfallit i en kokande bryggkittel och efter 20 timmars förlopp af-l; lidit. Som rapporten likväl cj förtäljer hvad i k kitteln kokades, kunna vi ej heller derom förvissa läsaren; men troligt är, att man icke så sent, som la denna natt, företagit Julbrygden. (Westm. L. T.) M—E— AA Red. har af Kyrkoherden i Malung, i Dalarne, Hr D. Godenius, blifvit anmodad offentliggöra, att han med posten den 5 dennes fått ifrån EngelsmannaAn MH. Til... sno soma Tarmtina (XM RAr Roc AA -—-— — KK KL OA AA me m— rn Fr fa