Aftonbladet – 18 mars 1839, sida 3

HOP UCL etter, UTSD HYSLUI, Le UR. KT IAU GIMO! åtminstone Aland, har Hr —e försigtigtvi: förbigått med tystnad. — mt RÄTTEGÅNGSOCH POLIS-SAKER M. M. — En Viktualiehandlare, Hr N., var för någon tid sedan i en katabalik med åtskilliga häst gardister, dervid tankarne voro olika, i afseende på hvem som börjat anfallet, men hästgardisterne till slut lågo den gången öfver, så att saken sluta. des med någon plikt för Hr N. Det synes likväl som Nemesis velat hämnas detta. Då nemligen samme Hr N. icke längesedan , sent en afton, passerade förbi hästgardets stall, märkte han dervid, att några af manskapet ifrigt arbetade att langa ned hö ifrån en af skullarne till ett lass, som stod nedanför. Detta förehafvande under en sådan tid af dygnet väckte misstanka hos Hr N., så att han, utan att säga något vidare, rapporterade saken hos befälet, och de arbetande öfverraskades ännu på bar gerning. Meningen med höets nedlangande upplystes snart; den var att förtjena litet, medelst försäljning deraf för godt pris till en s. k. kogubbe, som rådde om den nedanför stående vagnen. Saken blef genast anhängig vid KrigsRätt. — För ett par dagar sedan uppstod en folksamling på Fredsgatan, af en ganska kuriös anledning. Tvenne personer kommo ledande från Drottninggatan med en stor och ansenlig tjur. Oaktadt det lärer varit första gången, som detta nobla kreatur var inne i hufvudstaden, tycktes han likväl, i känslan att vara ett fullblodsnöt, icke bry sig om de många nya saker han sett i vägen; till och med isbergen eller de mångfärgade glasdörrarna å Hr Davidssons etablissement vid Drottninggatan hade ej rubbat hans lugn, utan han tycktes endast litet besvärad af dem, som höllo honom i öronen. Men nu hände sig, att i detsamma han kom midt för porten af Prins Carls palats, lärer någon dignitär gått förbi, för hvilken den der stående posten rättade sig. Om nu tjuren trodde, att denna honnör skedde för honom, eller huru, är svårt att afgöra, men nog af, han gjorde genast höger om, ställde sig först ett ögonblick att se på posten, med en blick, som tycktes visa, att han snarare ansåg dennes handgrepp och ställningssteg för en fiendtlig demonstration, samt sprang derefter till och gaf med sitt tjurhufvud krigsmannen en puff, så att han med öfveroch under-gevär for ända in i förstugan. Till postens heder bör dock nämnas, att han äfven i fallet fortfor att hafva gevär på axel. Tjuren lärer genast blifvit fängslad med klafve, och efter lag komma att med 28 dygns utspisning på vatten och bröd plikta för vakts öfverfallande, men hyarmed han, som förut i klena år varit van atttugga på bara halmen, icke tros ämna förklara missnöje. — En annan folksamling förorsakadesi Thorsdags på Södermalm deraf, att en åkarehäst hade kommit lös, och sprungit in på Marixz kyrkogård, der han först en stund koransade rundt omkring och sedan föll omkull i en snödrifva, hvarefter han tog flykten söder ut åt Björngårdsgatan. Här befann sig händelsevis mästermannens dräng, som tyckte att en lämplig anledning vore förhanden till utöfvande af tjensten, samt derföre motade hästen och med en medförd yxa gaf honom ett dråpslag för pannan, så att han stupade. — En qvinsperson, vid namn Grönlund, som härom dagen blef satt på fri fot efter att hafva någon tid varit dömd till korrektionshus, begagnade så väl sin tid, att hon om en timma efter sitt utsläppande stal en silfversked. — En annan qvinsperson, som blifvit dömd till korrektionshuset, hade sökt nåd hos Konungen, men fått afslag. Då hon för ett par dagar sedan, upphemtad till Polisen, underrättades härom, förhöll hon sig så oregerligt och utfor i sådana otidigheter mot Polismästaren, att han nödgades anbefalla hennes fängslande med handklofvar; men under det detta i ett serskildt rum skulle verkställas, gaf hon en af polis-uppsyningsmännen ett sådant slag för ansigtet, att han fick ett blått Öga. — Det berättas, att den person, som till Guldsmeden Lenholm hade utbjudit några af de från Enkefru Broom stulna saker, hvarom förut varit nämndt, nu blifvit ertappad och häktad, men erbjudit sig att skaffa reda på sin fångesman och bevisa, att hans befattning med dessa nipper ägt rum på god tro, att de voro rättfångna. emmrerrtese———— ud TT AA MTRRNCOCGA TR rENICt MYR NEN AR