Aftonbladet – 14 mars 1839, sida 2

Poe 2 KP om I OO OST RN ve AV oo UPPgUCvCUS. Denna period säger Förf. är mycket innehållsrik. Man lärer deraf 4:0o känna en ny kathegori af stölder: sådane som ske från en redan straffad tjuf; 2:o att när någonting alldeles icke händt, så har det händt mycket sällan. Pag. 40. Han (en för stöld straffad) kunde läsa i bok men hade svag Christendomskunskap samt var i hög grad begifven på fylleri och lättja och till den grad lättsinnig och fallen för ombyte i sin ställning, att han till och med med längtan emotsåg den dag, då för honom fästningsportarne skulle öppnas. Pag. 46. Den för Tidelag fällde har haft svag Christendomskunskap. Den frånvaro af all sedlig känsla, som nämnde brott förutsätter, torde få antagas såsom sjelfva källan till dess utöfvande. Pag. 28. En mansperson är för dråp frikänd; hvartill orsaken till misstankar emot honom, om detta brott egentligen virit etc. Pag. 29. Hansom sedermera trädt i ägtenskap med den af honom mördade hustrun etc. Pag. 46. Det första (ett dråp) hade blifvit föröfvadt i bråd skilnad af en torpare som, efter yppadt gräl med den dödude — — — öfverfallit den sednare etc. Pag. 514. Med pass af wallackare, hästhandlare, lumpsamlare och dylikt. Pag. 64. Utaf de sex sjellmördarne (märk: sjelfmördarne) hafva tvenne omkommit genom I omåttligt förtärande af bränvin. I öfverlastadt (tillstånd har den ene begilvit sig å väg, fallit Jomkull på marken, insomnat och aflidit; den landre, åkande, tryckte hatten öfver ansigtet och gväfdes. Qvinnan och en mansperson hängde sig af hufvudsvaghet elier mjeltsjuka och de öfrige två hafva funnits liggande döda ute å marken, utan att någon anledning till dödsfallen kunnat utrönas. En arbetskarl, som i ägtenskapet med sin efterlemnade enka, aflat åtta barn., En bondson i Askers härad, 24 år gammal; försvann den 23 Febr., eftersöktes och efterlystes förgäfves, men påträffades omsider den 28 Juni uti en skog, hängande i ett ungt och svagt träd; han, af vekt och saktmodigt sinnelag och af föräldrar välbehållna efter deras stånd, hade velat genom förening med en fatlig, men eljest välkänd piga, godtgöra en förvillelse, som bragt henne i betryck med en frukt af deras förtrolighet. Allehanda berättar derjemte, hurusom på flera ställen i berättelsen förekomma uttryck om amord i brådskillnad eller af vansinnighet m. m. hvilket måste väcka åtlöje hos hvar och en som genomläst Missgerningsbalken. Innan vi lemna detta ämne, torde det kanske vara nyttigt att yttra ett ord till dem, som kunna finna de omdömen, hvilka vi förutskickat utdragen, nog stränga, dels på grund af H. Ex. Grefve Rosenblads höga ålder, som kan anses icke tillåta honom att sjelf numera med samma kraft, som en man i de verksammare åren, följa detaljerna af allt, som sorterar under hans departement, och derföre skulle fordra undseende, dels också derföre, att icke han sjelf, utan en annan person haft den egentliga befattningen med dessa emhetsherättelser. Vi skänka allt värde åt dessa skäl i allmänhet och hysa så mycken vördnad som någon för ålderdomen. Men det bör likväl betraktas, först och främst, att i statens och rikets anselägenheter blir ålderdom och lvaftlöshet insen egentlig ursäkt, och att det der framför lt är angeläget, att man icke öfverlefver sig jelf. För det andra är det just det väsen, nan gjort af dessa embetsberättelsers förträffligret, och de hevis man ifrån dem velat hemta vå Grefve Rosenblads stora förtjenst, som förinleder den nödvändiga slutsatsen, att han ockå måste vidkännas bristerna. Slutligen är det väl sannt, att saknad, vare sig af tid eller krafer, kan hindra en högre embetsman att peronligen handlägga det mekaniska af de arbeen som utgå från hans byrå; men detta uteluter dock icke fordran på en bebörig urskilling att välja de personer, åt hvilka man upprager, sådana bestyr, af hvilka man sjelf vill körda äran. I alla händelser äger man väl åtminstone rätighet att fordra, att den högre embetsmannen kall gifva sig tid att genomläsa ett arbete, om utgår i hans namn. Gör han icke detta, AA Br dat an Aförlaätligr fö. KR ee