Aftonbladet – 11 mars 1839, sida 2

ee DN) för den förnärmelse han ansåg Hr Fredholm ut härigenom, hafva begått mot honom måtte ansvara efter duellsplakatet, enär Hr Fredholm vore adelig vederlike. Uti detta mål resolverade KöranersRirten redan den 27 Augusti sistl. år, att, på grund af 8 kap. 2 Rättegångsbalken, någon vidare hufvudsaklig åtgärd efter undersökningens fulländande icke tillhörde KämnersRätten, utan hänsköt målet till HofRättens afdömande. HofRätten har för någon tid sedan jemväl afgjort detta mål, och dess utslag inzehåler, att som åtalet angår en förnärmelse, begången af Hr Fredholm i egenskap af part, genom en jäfsanmärkning, men en slik förnärrselse, begången inför rätta, icke är att hänföras till så beskaffade förgripelser med skymfliga ord och gerningar emellan frälsersän eller deras vederlikar, deröfver, jemlikt det lagrum KämnersRätten åberopat, HofRätten äger att omedelbarligen döma, så har målet blifvit återförvisadt till KämnersRätten att ånyo företaga detsamma. Häröfver har Kapten Rosenqvist åter anfört underd. besvär hos Högsta Domstolen. Utrymmet tillåter oss ej att meddela dem; men det torde böra nämnas, att Hr Rosenqvist derianmärkt, att Hr Fredholm vid det ifrågavarande tillfället icke var part emot honom eller hans avederdeloman;x att den förnärmelse, Hr Fredholm begått, lika väl som om den skett utanför Rätten, borde höra under duellsplakatet, emedan den med lika mycket skäl bör betraktas af den art, att kunna gifva anledning till envig. Slutligen har Hr Rosenqvist ock framdragit, att HofRätten tillförene vid ett tillfälle, just då emellan tvänne under duellsplakatet stående parter förefallit injurier uti skriftvexlingen inför Rätta, ingalunda ansett dylika injurier böra undandragas samma plakat, utan fastän båda parterne förenade sig om talans nedläggande, då ansett sig böra ingå till Kongl. Maj:t med förfrågan, huruvida en sådan begäran kunde bifallas. — Detta prejudikat ger ett visst intresse åt sakens afgörande i Högsta domstolen, och vi skole i sinom tid kungöra resultatet. — Guldsmeden Hr Lenholm bar i dag hos Red. begärt rum för en ganska vidlyftig uppsats rörande det förhållande, som förut blifvit reforeradt i detta blad, angående de af honom inköpte nipper, som varit bland de från Enkefru Broomåt stulna persedlar. Dels bristande utrymme för dagen, dels också den omständigheten, att målet ännu icke är afslutadt, hindrar oss att intaga densamma i dess helhet. Vi meddela således nu blott derutur det väsentligaste, som är följande: Hr Lenholm uppgifver, att redan ett halft dyg efter sedan stölden bos Fru Broomå varit begången, inkom i hans bod en välklädd mansperson i fin hatt och kamlottskappa, fråvade på åtskilliga saker och fästade sig slutligen vid en guldring. — Sedan priset på denna varit öfyerenskommet, hade den okände liksom tillfälligtvis yttrat, att han ville sälja några äldre guldnipper, hvilka för honom såsom ungkarl voro umbärliga, framtagit pjeserna, som varit gamia och till större delen okontrollerade samt glödgade och afkol lo kta, hvilket visade, att de förut varit undersökte af annan guldsmed, och således ytterligare betog Lerhoim all misstanka. Hr Lenholm hade då handlat af honom 40 dukaters vigt för 42 Når Bko; men just som mannen varit i begrepp att lemna boden, hade han yttrat, likasom erinrande sig något: aJag torde ha litet mera skräp hemma, som jag kanske kommer in till herrtn med vid tillfälle. Visst har jag något silfver också, men det beråller jag väl, ty det kan man i alla fall begagna sådant det är.a Han hade äterkommit samma dag vid middagstiden, klagande öfver akylan på börsena, der han haft affärer att uppgöra coch tillagta nu har jag med mig, hvad jag kan vara af med.a Jr Lenholm hade då ytterligare handlat 7 dukaters vigt, för 25 Rdr 32 sk. Bko, emedan det guldet varit något sämre. Hvad upptäckten beträffar, uppgifver Ir Lenholm, att han om Thorsdagen på gat iffar polisbetieningen, som då påmint om en t af3 Rdr 46 sk. för en uppropsförsummelse i ett polismå gåen1e en af Hr Lenholm vid ett annat till 2gjord ingifselse mot en, som utbjudit miss gods. Han hade då bedt dem gå med till boden, de hade lå frågat om han hört talas om stölden hos fru Broomt, eiler om någon hos honom utbjudit guldnipper. Dervid hade han, utan någon slags maning å deras sida, sjelf för första går mit att tänka på handeln föregående I ramtagit guldörhängena, och fråg na funnits bland det stulna. I lm uppe rifver äfven, att ban genast besifrit sig till fru Broomt och inför polisen sjelf begärt, att hon skule få följa hem till honom och efterse samt återtasa, hvad hon funne henne vara tilihörigt. Vid den våföljande visitationen hade endast 24 lod silfver ch 40 1!. dukater guld, som dock ej tillhört fru 3roomå, tagits.