Aftonbladet – 11 mars 1839, sida 2

EES NE Uti en korrespondens-artikel i Götheborg Handels-tidning läser man följande, som här hufvudstaden är mindre bekant. Korrespon denten, Hr —e, turde kunna gifva närmare no tis om saken. cEn ordinarie Embetsman i Hufvudstadens Upp bördsverk hade, för nägra dagar sedan, med er summa af omkr. 40,000 Rdr Bko rest till Sala, afsigt att uppköpa spanmål, för att längre fran kunna förtjena derpå. Anländ till berörde stad besökte han genast, med den runda summan på fickan, en bekant beskedlig borgare, som derstä des var husägare och, som jag tror, äfven Garfva re. Embetsmannen framlade inför borgarens ögor de sköna sedlarna och på det ädelmodigaste sät erbjöd horom att, utan allt penningebidrag, blifvc medspekulant. Borgaren blef förtjust, hvarefter den högädle herren gick honom närmare på lifvet och utvecklade sjelfva planen och vilkoren. Han skuile nemligen, när våren kom, minst förtjena 3 Rdr Res på hvarje tunna; men ädelmodiet ville han it sin vän Garfvaren afstå 4 Rdr. Garfvarens ansig.e började skina som det rödaste saffian. För allt detta fordrade blott Embetsmannen, att Garfvaren skulle vårda den upplagda spanmålen och dessutom en annan småsak, nemligen den, att till säkerret för de af kapitalisten utlagda penningarne och ien deraf till 2 Rdr per tunna, förläggaren tillfalande vinsten låta inteckna sin egendom med thy följande Garfveri. — Var Garfvarens ansi igte förit slätt som saffian, såg det nu deremot så obeedt ut, som den färskaste oxhud. Skall jag läta nteckna min egendomn, ropade han, atill hypothek ör pengar, som jag aldrig fått och för en vinst, om kanske aldrig blir af? — cMen 4 R:lern som i förtienar! ropade Embetsmannen, hvars ansige blef svart som bläck. — 4 R:lern min herre, senmälte Garfvaren; cför hoppet om denna osäkra R:r skall jag således utsätta mig, min hustru och ina 42 bara för att möjligtvis blifva hudflängde rån topp till tå — nej jag tackar, jag. Förtviflad aflägsnade sig den store spekulanien rån den råbarkade Garfvaren, reste tillbaka till tockholm, utan att hafva köpt mer än några kapar hafre till sin häst. och slutade sin stora affär ned förlust — icke allenast af respengarna, utan fven af 4 månads ränta på 40,000 Rår. Således ar, genom en enfaldig småstadsborgares fördömda billighet, Sverige förlorat en stor affärsman och panmåln en stor afnämare. Nil nisi bonum de nortuis! —C0N et DD UMPER ÄNÅOC An BRAFfTIC AÄå stR av äv