Aftonbladet – 9 mars 1839, sida 3

Löjtnanten Grefye Sandels för följderna af skjutningen.a Premicer-Löjtnanten Hedborg och Majoren samt Riddaren Collander instämde med Rådmannen Eklund. Kapitenen von Törne förenede sig med Rådmannen Zander. Hr Kammarherren m. m. Frih. Boye anförde: I afseende på aktors ifrågavarande i afseende på Löjtnanten Zethrei vittnesmål framställde yrkande, instämmer jag till alla delar med Rådmannen Eklund. Jag kan nemligen icke anse förenligt med en laga rättegångsordning, att vittnens berättelser skola utsträckas till omständigheter, bvarom talan ej blifvit vid domstolen förd, och vittnen sålunda tvingas att uppträda såsom angifvare emot förut icke tilltalade personer. Ett sådant förfarande å domstolens sida är dessutom, enligt min åsigt, icke allenast lagstridigt, utan kan möjligen jemväl komma att inverka menligt på domaremaktens helgd. Det kan lika väl antagas, att den person, som Löjtnanten Zethreus skulle förbindas uppgifva, inför Kongl. SlottsRätten inställd, icke blir om någon brottslighet förvunnen, som att bevisning till styrka för angifvelsen åstadkommes; i synnerhet som, enligt Löjtnanten Zethrei uppgift, våldet emot vakten redan upphört, då den ifrågavarande personen skall hafva blifvit af Zethreus förmärkt. I det förra fallet har då en person oskyldigt blifvit dragen inför rätta och inför den allmänna opinionen framställd såsom en orostiftare; och han är onekligen berättigad till rekonvention, hvilken, då Zethrei angifvelse blifvit honom aftvingad, måste komma att riktas emot domaren, som föranledt ätalet.c Hr Ordföranden, UnderStåthållaren m. m. Euylenstjerna yttrade: att som aktor, Häradsböfding Hoffstedt anställt åta! i afseende på det emot militärvakten den 49 sistl. Juli begångne öfvervåld, och hvad dermed hade gemenskap, samt någon annan inskränkning uti den vittnen, genom sjelfva vittneseden, ålagde förbindelse att ej fördölja, hvad till sakens upplysning lända kan, icke fanns, än stadgandet uti 24 8 af sjuttonde Kapitlet Rättegångsbalken, att vittnen ej må höras om det, de af andres sägen veta, hvilket här ej vore händelsen; alltså pröfvade Hr Underståthålla-. ren för sin del, rättvist, med bifall till Aktors påstående, ålägga Löjtnanten Zethreus, att den äskade upplysningen meddela. I öfrigt instämde så väl Hr Ordföranden som Hrr ledamöter med Hr Rådman Eklund. I öfverensstämmelse med pluralitetens mening, blef för vederbörande afsagdt följande Beslut: Det af Aktor Häradshöfdingen Hoffstedt framställde yrkande, att f.d. Löjtnanten Zethreus, hvilken, såsom vittne i detta mål börd, förmält sig hafva, vid det den 49 sistlidne Juli i trakten af Stadshuset förefallne uppträde, bland en bullersam och orolig folkhop igenkänt en person, hvilken ännu icke blifvit i målet tilltalad eller ens till namnet uppgifven, måtte åläggas, att den ifrågavarande personen namngifva, har Kongl. Slottsrätten i öfvervägande tagit; och alldenstund vittnen, som, jemlikt 47 kap. 3 . Rättegångsbalken, af endera parten i ett mål åberopas till bestyrkande af hans talan, ej må, emot stadgandet i 7 S. samma kapitel och Balk, rörande jäf emot vittnen, uti brottmål uppträda såsom angifvare, i afseende på det, hvarom ej instämdt är eller talan icke blifvit förd; fördenskull finner Kongl. Slottsrätten den af Aktor äskade upplysning ej kunna Löjtnanten Zethreus, på grund af hans aflagda vittnesed, för närvarande affordras. Vidare och hvad angår Aktors jemväl framställde begäran, att få ytterligare i målet afhörde vittnen, så finner Kongl. Slottsrätten, att de af manskapet, hvilke vid det ifrågavarande tillfället blifvit öfverfallne och sålunda äro att anse såsom målsägande, ej kunna tillåtas att i målet vittna, och vill, sedan de nu ej tillstädesvarande polisbetjenter sig infunnit, meddela utlåtande om och i buru vidsträckt mån de kunna tillåtas, att i målet höras på vwittnesed. Emot detta beslut enmältes missnöje af Häradshöfdingen Hoffstedt, äfvensom af Löjtnanten grefve Sandels, i hvad detsamma angår manskapets hörande. Efter anmälan af Underlöjtnanten Gustafssköld, att Gardisten Eriksson, som vid förra förhöret ej kunnat inställas, kommit tillstädes, förklarade Aktor, att, som bemälde Eriksson tillhörde dem af manskapet, hvilka blifvit träffade af stenkastningen, och följaktligen, enligt Kongl. Slotträtten nyss afsagde beslut, ej kunde blifva vittne i målet, så ansåg Aktor hans hörande alldeles öfverflödigt; hvaremot, sedan förre Uppsyningsmannen Jonas Ek fått förekomma, Aktor yrkade, att Ek måtte varda såsom vittne i målet hörd. Bemälde Ek fick derefter aflägga vittnesed och berättade: i Vittnet hade den 49 sistlidne Juli varit anställd såsom ordonnans hos dåvarande t.f. Polismästaren, Hr Lagmannen Harlingsson, och af honom, omkring klockan 9 på aftonen, blifvit skickad till Stadshuset, i trakten hvaraf en betydlig mängd folk redan då samlat sig, men vittnet hade ej förmärkt någon, som fört oljud eller på annat sätt anstiftat oordning. Vid hörnet af Peter Myndesbacke och Göthgatan hade vittnet mött Boktyckerikonstförvandten Blanxius, hvarvid några ord vexlats emellan honom och vittnet, angäende folksamlingen, samt endera jemväl frågat den andre: hvad skall l dat häre KV af. oo Vittrat cam cedermeara gått