afien ärlig ökad statsutgift af 4350,000 L. Lort — j Colchester begärde nu, att dokumenter måtte föreläggas ÖOfverhuset, af hvilka man kunde inhemta, huru många matroser och marinsol. dater, som varit i tjenst åren 4848, 23, 28. e1155 och 418538, äfvensom antalet af krigsskepp, som nämnde år varit i aktivitet, jemte styrkan Jaf deras besättningar. Förste lorden af amiralitetet, lord Minto. Isökte vederlägga lord Colchester derigenom, att han hufvudsakligen utgått från den falska grundsatsen, att man i fredstid måste vara lika rustad, som i krig. För närvarande funnos flere skepp i verklig tjenst, än under de förra åren, då Tories förde styrelsen. Åtta linieskepp lågo i Medelhafvet och 40 i andra haf; alla dessa kunde lätt förenas, då nigon fara hotade fäderneslandet. Hvad styrkan af Rysslands och Frankrikes flottor beträffade, så förklarade lorden, att den blifvit mycket öfverdrifvet uppfattad. Frankrike hade icke 40 utan blott 8 linieskepp, som kunde hålla sjön, och ryska flottan, som visserligen i nyare tider blifvit ökad, hade blott skenbart tilltagit i styrkan, i lIjemförelse med föregående år. Ryssland hade alltid haft en stor flotta i sjön, ty det vore det enda sätt, hvarpå denna makt öfverhufvud kunde I visa sig. Lord Melbourne anförde hufvudsakligen samma skäl emot lord Colchester, som lord Minto gjort. Hvad ryska flottans i Östersjön ställning beträffade, så vore detta en sak, som mindre rörde amiralitetet, än en stor politisk fråga. Lorden för sin del hyste den största tillförsigt till Rysslands fredliga afsigter och till den Öppenhet och lojalitet, som karakteriserade dess beherrskare. Men om man också ville medgifva, att det vore bra att utom dess äga en borgen, så skulle en sådan dock icke ligga i motionärens förslag, att armeåra 40 a 44 linieskepp; dertill behöfdes en vida större makt. Allt, hvarpå det berodde, hestode deri, att ett tillräckligt antal fartyg funnos utrustade, för att bilda kärnan till en dugtig krigsflotta, med hvilken man kunde möta alla möjliga faror. Men för närvarande vore ingen sådan fara för handen för fredens störande, och ingen makt, sade Lord Melbourne, kände så mycket fördelarne af en förbindelse med England och önskade mera, att den måtte fortfara, än just England, oaktadt den olyckliga svårighet (unfortunate difkculty) som uppkommit (i Persien). De af lord Colchester begärda dokumenter beviljades. Lord Londonderry har åter varit framme med sin vanliga motion, rörande ministrarnes handlingssält i afseende på kriget i Spanien. Lord Melbourne lofvade, att han skulle få alla de dokumenter, hvarefter han längtade. Ministören har erbjudit lord-löjtnantsplatsen i Irland åt engelske ministern i Madrid, grefve Clarendon. Svar har ännu ej ankommit, huruvida han emottog platsen. Turkiske utrikes ministern, Redschid Pascha, som för närvarande i en utomordenilig mission vistas i London, har fått befallning att genast itervända till Konstantinodel, för att åter injaga sin plats i Sultans konselj.