4:o Af bröder, faderbröder eller moderbröder skall den äldsta vara giftoman. Se motiv. pag. 3 och 4 G. H. R:s anm. pag. 3 och 6 H. D. Prot. pag. 46, 17, 48. Månne det ej gjort tillfyllest att sålunda inleda diskussionen och låta granskaren sjelf å anviste ställen inhemta hvad i ämnet finnes anfördt ? I tablån öfver H. B. 4 kap. om köp och byte, upptages pag. 29—38 hvad motiverna innehålla om jemförelsan mellan dessa afhandlingssätt, derefter de 4 första SS:ne af förslaget samt 3:ne motsvarande SS i lagboken, vidare en uppgift af skiljaktigheterne, som dock ej synes rätt tillfredsställande, och slutligen motiverna till nämnde fyra SS in extenso. Anm. skulle såsom tillräckligt surrogat för allt hvad sålunda blifvit på ej mindre än 6 fulla qvartsidor aftryckt hafva ansett följande: 4 Kap. 4. 2, 535, 4 SS. Af de bestämmelser, lagen i dess motsvarande kapitel innehåller, äro här uteslutne: 4:o Den i 4 om säljares och köpares goda ja och samtycke, såsom vilkor för köps giltighet, emedan detta förutsättes vid kontrakter i allmänhet; 2:o aila de, som angå böter eller andra straff i de der utsatta fall, emedan för dem, i hvilka det civila ansvaret af skadestånd ej ansetts tillfyllestgörande, straffen å behöriga ställen i förslaget till straffbalk blifvit stadgade; 3:o den i 40 om stadens vräkares befattning med vissa varor, såsom ett ämne hvilket till allmänna lagen ej hörer. De i återstående SS:ne uttryckta grundsatser äro hufvudsakligen bibehållna. Komitteen har sökt, att dels närmare bestämma desamma, dels utveckla deras följder i serskilda fall, dels ock, när lagens stadgande för ett specielt fall antyder en derför till grund liggande regel, som äger allmännare giltighet, uttrycka samma regel i dess allmännelirhet. Således har komittcten i andra :n uppställt den grundsats, att när köpare och säljare öfverenskommit om det, som säljes, och om dess värde eller grunden derföre, köp anses vara lagligen slutadt, så att äganderätten går ifrån säljaren till köparen öfver, ändå att det sålda ej varder genast öfverlemnadt eller be-. taldt. Skälen för denna grundsats äro utvecklade i motiv. 460—1638. Såsom ej innebegripne under förestående regel, om äganderättens öfvergång utan tillkommen tradition, äro utmärkte 22:e fall, nemiigen: a) i 53:e Sn, att köpare och säljare öfverenskommit om något vilkor, hvaraf köpslutet skall bero. I detta fall bryter förordet lag, så att, när vilkoret ej inträffar, köp ej kan anses slutadt och effekten af äganderättens öfvergång följaktligen ej äger rum; dj i 53:e S:n, att varor äro sålde, som skola vägas, mätas eller räknas. I den allmänna regeln förutsättes, att det, som säljes, skall vara in specie bestämdt, hvilket ej inträffar med sådane varor förr, än vägningen, mätningen eller räkningen för sig gått. Motiv. pag. 168—169. I tablåen öfver Jordabalken pag. 34 förekom mer såsom ett från förslaget uteslutet stadgande, 1 S:n 4 kap. i lagboken: Om laga fång å jord, lus och grund å landet och i staden. Att redovisa denna uteslutning, införas ordagrannt motiverna på nära 6 hela sidor. Skulle ej för ändamålet med tablån, i fall man velat göra något mer, än blott anvisa till motiverne, följande korta resumå hafva varit tillfyllestgörande? I 4 kap. 48 n af Jordabalken lemnar lasen uppgift af fem laga fång å fast egendom, nemligen arf, skifte, köp, gåfva och pant. Till idagaläggande af ofullständigheten i denna uppgift, har lagkomitteen anfört, att fast egendom kan förvärfvas genom giftorätt, genom testamente, hvilket i hufvudsakliga omständigheter ir skildt ifrån gåfva i dess egentligaste bemärkelse, genom egendomens öfverflyttning från en till annan person, i följd af giftorätts eller gåfvas förverkande, genom förvandling af afgärda bys nyttjande rätt till ägande rätt och genom ipplinning af grufvor och malmstreck, m. m. lylikt. Om än lagens bestämmelser, rörande letta ämne, kunde bringas till fullständighet, rar komittten dock ansett uppräknandet å ett ställe af alla möjliga åtkomssätt till fast egenlom icke instämma med rätta formen för en agbok, utan snarare tillhöra lagfarenheten, så