Aftonbladet – 5 mars 1839, sida 3

kunde eij ana, det Sundborg i gär skulle nedsetta denna hans Löngaktiga och Smederliga Skrift till Kongl. Poliskammearen, hälst som Waktmässtaren Kilström, eij jort de minsta anmärkning, eller påståenden, uttan hält tyst rättad mistaget, utan att jöra sig underrättade vem som jort det, sedermera låter jag kåmma nödigt Silfver för min Spisning hämmaifrån. Jag vil till licka anföra, att det är enliget de årders, som Wagdtmästaren Kilström af vederbörande ärhället, att ej låta någon ting ifrån dessa arestrum utgå, fören detsamma blifvit igenom lätad, om der finnes något som i Olofliga Skrifter m. m-. inneslutids, samt med andra personer Conräspång! deras såles kände vi alla detta förehållande af en visitation och deraf, eij kunde Sundborg eller jag vänta framgåvg med ett slickt försök — då detta troligen blifvit, uti Dissteration af Sundborg jort — som nu utti hans kingiga belegenhet — emot all förestelning af vagdt Kilstrom, venda det till ett af mig förment begånget brött. sökt att angifva, men för detta, som blir honom till ansvar, och hans brött, deraf förbehåller jag mig yppen talan, om KonglPoliskammaren finner målet af den beskafvenhet — att det måsste till Södra förstadens Kälmersrätt rimiteras.