Aftonbladet – 26 februari 1839, sida 2

dan aflidit och fara är för den sednares lif. Enligt berättelse af resande från Wexjö, skall i nämnde stad, under der nu pågäende Sigfridsmässomarknad, vådeld utbrutit, men blifvit dämpad (Calmar L. 9. Olands rLidn.: EOKHANDELS-BULLETIN. Gustaf den Tredje och hans hof. Försök till en karaktersoch sedemålning från sista decenniet af adertonde århundradet. Af K. K—9g. Förra afdelningen. HI. Man har slutligen talat mycket om Gustaf III:s despotism, om hans hat mot friheten, om huru han upphäfde den genom 4772 års revolution samt tillintetgjorde den fullkomligt genom säkerhets-akten. Viärna icke uppträda som Gustafs panegyrist och vilja ej bemantla något af hvad man rättvist kan förebrå honom; men visst är åtminstone, att ingen frisinnad och högsint ide misshagade honom; att det hekanta svaret på frågan: ora de ej druckit säkerhetsaktens skål: Nej, så fulla voro vi icke,, ej ådrog svaranden någon ogunst; att den författare, som skref: cFörbannelse öfver den, som tigger en nåd, när han kan fordra en rätt! omfattades med konungens synnerliga aktning; att Leopolds bekanta bref till honom 41790 snarare ökade än minskade konungens tillgifvenhet för skalden; att han till informator åt sin son valde Rosenstein, hvilken på den tiden ansågs hysa nästan republikanska tän3 kesätt, som flere gånger till honom yttrade sin tanka, och vid den examen, han på Gefle riksdag i konungens och ståndernas närvaro anställde med kronprinsen, bland annat frågade denne: om en regent vore till för folket eller folket för regenten, m. m. Men då vi här talat om Gefle riksdag, kunna vi ej underlåta att, som ett curiosum, anföra ett konstilutions-projekt, som då cirkulerade hos några i den högre politiken invigde och sades tillhöra konungen. Det lyder sålunda: aUti ett väl inrättadt samhälle, som vill bibehålla frihet och säkerhet, bör 4:0 Laqstiftande och Beskattande makten, 2:0 Verkställande makten och 3:0 Lagskipande makten vara åtskilida och fördel ta, samt aldrig få utöfvas af on och samma person eller klass af medborgare.n S 4. aLagstiftande makten, som äfven utöfvar rättigheten att beskatta, att förordna, huru rikets inkomster skola användas, att göra nya lån och liqvidera rikets skuld, bör endast bestå af sådana nationens fullmäktige, som äro verklige possessionater, och hvilka väljas genom elektorer, som äfven äro besutne. Uti elektors-valen måga likväl alla rikets inbyggare deltaga, som äga visst och stadigt hemvist och hushåll, samt skatta till Kronan, de allena undantagna, som tjena för mat och lön. Denna national-församling, som kan bestå af omkring 500 personer, bör alltid vara tillsamman i hufvudstaden och hvartannat år ombytas genom nya val. Att stadga grundlagar, förbättra regeringsformen, bestyra om rikets defensionsoch allians-verk, bör national-församlingen äga makt utan Konungens samtycke; men ekonomiska och juridiska mål kunna ej gå i verkställighet, innan de af Konungen gillade blifvit., S 2. cKonungen, såsom förste embetsmannen, bör deremot äga tillräcklig makt att röra allt möjligt godt, men aldrig ondt; att i samråd med sina ministrar, som han sjelf väljer, ensam verkställa de antagna lagar, national-församlingens beslut, domares, exekutorers och andre embetsmäns utslag, att tillsätta embetsmän, i lifssaker göra nåd, samt i urbota mål mildra fredsdomares utslag, med mera dylikt., S 3. dLagskipande makten bör icke vara underkastad national-församlingens eller konungens revision och ändring, utan utöfvas af fredsdomare, som å landet och i städerna böra välias bland bofaste män, och hvart tredje är ombytas. Ifrån den förste fredsdomaren får man vädja till den andre närmast varande, och så vidare till dan tredje, hvars dom då blir inapellabel och går i verkställighet. Alla öfvyer-domstolar afskaffas. s 4. cSåsom motvigt mot lagstiftande makten stadgas, att national-församlingens ledamöter hyartannat år ombytas och presidenten hvar tredje månad; att konungen äger gilla eller ogilla nationalförsamlingens nya ekonomiska och juridiska författningar; att alla voteringar må ske uppenbarligen; och alla protokoller böra tryckas; att aldrig något offensift krig får börjas, eller någon allians slutas, som dertill föranleder, och ändtligen att den ledamot, som dertill råder eller hjolper, skall ställas under tilltal. N 8 5. aSåsom förmur emot konungamakten stadgas: att en oinskränkt tryckfrihet tillåtes; att en politisk och moralisk kateches, som afhandlar menniskorätten, utgifves Och ungdomen bibringas; att alla medborgare, prester undantagna, som äga rätt att deltaga i elektors-valen, äro skyldige att bära gevär, och indelda i vissa regementen, som exercera hvarje Söndag, sommar, höst och vår; att kouUunsene mMiNisfrar fx. 8 äIslag Ach AvnNAdiäusn