d ) , r rehåller några så märkvärdiga saker, att det är allt skäl att tills vidare anteckna och taga dem att notam. Minerva har nemligen, sedan den konstitutionella pressens organer begynte ati litet närmare undersöka den förmenta reaktionens beskaffenhet, på en gång blifvit ganska angelägen att icke missförstås, och till följd deraf gjort följande märkliga förklaringar öfver sin mening: 4:0 Alt ingen bör föreställa sig, det reaktionen betyder, att allmänheten skulle blifvit likgiltig för tryckfriheten. 2:o Aft hennes mening icke varit, att allmänheten skulle vilja umbära en liberal, en fri, ja en verkligt fri, eller en s. k. oppositions-press, utan tvärtom en fri press och en oppositionspress ahör till den nuvarande Svenska allmänhetens behof.u 30 Att hon icke heller anser allmänheten vilja, att granskningen af offentliga personer, ci anseende till egenskaper, förmågor och handelingssätt, hädanefter skall upphöra. Det vigtigaste af allt är dock, hvad hon förmenar reaktionen vilja angående 4: yttranderätten öfver regeringsåtgärder, Skullex, heter det, axsamma folk än hafva börjat inse, att det: slags ministeriell ansvarighet, som i andra länder existerar moraliskt och solidariskt, här i landet, hvarest ingen ministerial-styrelse existerar, endast är en politisk fiction, så hindrar detta icke från att likaledes inse, att, så framt den grundlagsenliga rätten att yttra sig om alla regeringsåtgärder, under det man efterkommer dem, skall kunna förenas med Konungavärdighetens oantastlighet, så behöfves någon substitution, för att få ett objekt, och att detta helt naturligt erbjuder sig i rådkammaren. Härvid tröstar man sig med, att summum jus är summa injuria, och att en numera häfdvunnen sak icke kan vara obekant för den, som träder in i hesagde Kammare. Också kan man väl säga, att om detta förhållande är i vårt samhällskick en fiction, så gifvas länder, som stå i våra dagar mycket högt på den constitutionellt politiska rangordningen, uti hvilka I tigheten hela samhällskicket är en fiction, men hvarest man, oansedt sådant både är uppläst och erkändt, fortfar att med god uppsyn röra sig i fictionen. Man vill dessutom i Sverige gerna hafva ordet fritt om alla embetsmän, af hvilka man styres och administreras, ifrån Presidenten till Advokatfiskalen, och ifrån Landshöfdingen tili fjerdingsmannen, huruvida de duga till sina sysslor, och göra väl ifrån sig, hvad dem tillhör. Det är visst icke detta, som Reaktionen åsyftar att få afskaffadt. Vi utbedje oss att specielt få fästa Läsarens noggranna uppmärksamhet på denna sista punkt, såsom ett af de märkligaste momenter, hvila styrelsepressen hittills företett. För att rätt fatta dess betydelse, bör man påminna sig det fenomen, som förekom 41828 —530 årens riksdag, att nemligen en ny tidning, med titeln Den objudne Gästen då uppsattes, redigerad af Svenska Minervas nuvarande utgifvare, och att denna tidning hade till sitt enda synbara, jemväl tydligt bekända syftemål, att försvara den reni monarkiska principen emot alla försök att få de konstitutionella iderna om yttranderätten tillämpade på det Svenska statsskicket. Eller för att tydligare uttrycka oss, detta syftemi var att bibringa allmänheten den föreställningen, att någon inför opinionen ansvarig regeringspersonal icke funnes i Svarige, i anseende ltill Konungens rätt att allena besluta, och at regeringsformen följaktligen icke medgåfve rälat yttra sig fritt öfver Regerinzen: handlingar här, på samma sätt som i England och Frankrike, eiler utan annan inskränkning. än de gränser, dem lagen i allmänhet stadga! emot ett smädigt eller skändligt skrifsätt, de vill säga emot antingen förtal och dikter, som gå på personernes borgerliga namn och rykte eller förolämpande och skymflliga uttryck af der beskaffenhet, att de, äfven muntligen och i all. männa sammanlefnaden yttrade, kunna leda ti! ansvar. Det bör vidare ihigkommas, att Sven. ska Minerva, som efterträdde den Objudn Gästen, ända intill sistlidne sommar alitid för. svarat samma sats, hvars sednaste praktisk; tillämpniag försöktes i den famösa rättegingel emot Assessor Crusenstolpe, och det bör kan hända såsom en upplysande hiomständighe! der vid icke glömmas, att Minerva icke egentlige: a I befattat sig med någon ständig redogrelse fö daganc nvhatar allar väalat vunna hvad man an