NV SA ol måste ej på detta sätt öfvergifyva sina vackra gods, joch huru betydlig är icke den summa, som härigenom går ur landet i forim af en beskaltnivg genom spanmäåls-lagarne. En Hr Villiers yttrade, i afseende på SPauj måls-lagarnes skadlighet för Englands handei: aJag har sjelf rest i länder, der manufaktu:er gjort de största framsteg; och jag påstår, att om någon skulle bjuda till att draga detta faktum i tvifvelsmäl, så måste han förneka sina egna ögons ; vittnesbörd. Jag menar här isynnerhet de stater, hvilka utgöra Tyska tullföreningen, och hvad man också må tänka om den klokhet, de statsmän idaI galagt, som formerat denna förening, så tyekar jag dock icke att yttra, att praktiska verkan af uensamma är den, att en stor fabrik blifvit upprest midt i Europa för 27 millioner menniskor, hvilka fordom togo sina varor från England, men nu hota att blifva vår mest fruktansvärda medtäflare. Jag vågar påstå, att de tullafgifter, våra varor äro underkastade, endast och allenast härröra deraf, att vi lagt restriktif tull på deras produkter. Detta skulle icke hafva fortfarit på det sättet, om vi icke hållit i med vår spanmåls-tull, och jag vågar påstå, att om vi fortfara dermed, så skola vi icke blott hafva skapa1 en tariff emot oss, utam äfven drifvit till tullföreningen alla de goda kunder, som ännu återstå för oss. Om detta faktum icke kan förnekas, så äro possessionaterna stricte ansvarige för alla de olyckor, som följa af denna förlust; emedan de framtvingat manufaktur-anläggningar i främmande länder, så beror det nu på oss, huruvida de skola florera. Vi hafva satt de utländske fabrikaterne i stånd att besegra hvarje hinder, äfven bristen på kapital, och vi hafva drifvit handtverkare och artister ifrån våra stränder. Hvad som gör, att de med fördel kunna täfla med oss, är det låga priset på födoämnen; och om man frågar dem, hvad de tro skulle blifva verkan af spanmå!slagarnes upphäfvande, så erkänna de, att priserna på födoämnen derigenom skulle stiga, och efterfråsan af arbete ökas. Men dessa tvenne saker äro ust de, som skulle blifva allra farligast för deras välstånd. Tyskar tillstodo helt uppriktigt för mig, utt deras arbeiare icke voro så skickliga som våra, och att om de blefvo nödsakade att betala dem vögre arbetslön, än de nu göra, så skulle de icke ängre kunna täfla med oss, utan måste draga sina capitaler från manufakturerne. Det var interesant att finna, huru väl de förstodo frågan om panmålslagarne, vida bättre än mången här ilanlet. De framställde många spörjsmål rörande den äsning i sinnena, som tycktes uppkomma i afsende på detta ämne. De syntes hafva gjort sig ett lart begrepp om verkningarne af en fix tull och n fullkomlig tullfrihet; och bland de offentliga peroner, med hvilka jag talade, var det en, som yttade till mig: En fix tull af 10 sh. är just hvad om skulle vara fördelaktigt för oss; mon ett uppäfvande af spanmålslagarne skulle vara olyckyt för våra utsigter.e De sade, att stort missnörådde i de norra provinserna i Tyskland; att en x tull skulle stilla det missnöjet, men att upphäfandet af spanmålslagarne skulle blifva ruinerande erigenom, att priserne på lifsmedel stego. Dessa sigter yttrades icke endast af en, utan af tjugo ersoner, som jag talade med, och hvilka voro ganca angelägna om att få reda på huru vi gingo tiiliga i denna kritiska period.