Aftonbladet – 16 februari 1839, sida 1

UTRIKES. ENGLAND. Sedan drottningen uppläst throntalet (som v i går meddelade) och Underhusets ledamöte återvändt till sin sessionssal, uppsteg Hr E Buller, för att föreslå den vanliga adressen Som han nyligen inkommit i parlamentet, oci således är något ovan vid formerna, visste har ej rätt, huru han vid slutet af sitt tal skuile uppställa de punkter, på hvilka adressen skulle baseras. Detta gaf anledning till mycken mun: terhet och det skalkaktiga rådet från ett pa af husets ledamöter, att Hr Buller måtte läsa upp throntalet, af hvilket adressen vanligen plägar vara ett eko. Hr Wood understödde Hi Builers motion, tillhvilken Hr Dunscombe föreslog det amendementet, att adressen måitte förklara, att reformmakten icke vore att anse såsom en definitif åtgärd, utan att en ytterligare reform i representationen vore af högsta nödvändigheten påkallad. En liflig debatt uppkom i anledning af detta förslag. Hume understödde detsamma med stor kraft, och öfvergick bland annat till ett angrepp på ministrar. nes politik i belgiska frågan. Han beklagade lifligt, att en liberal ministere ville låna sina händer åt det företaget, att med våld åter tvinga 4 å 3500,000 Luxemburgare och Limburgare under en styrelse, den de hatade och afskydde. Han vore öfvertygad, sade han, att, älven om konferensen nu drefve igenom sin vilja, så låge dock fröet till eu blifvande aillmänt krig i detta våld. I samma anda talade OConnell. Sir Robert Peel yttrade sig äfven under loppet af debatten, och det märkligaste i hans tal var, att han förklarade sig för de nu gällande spanmålslagarne. Man finner deraf, att Tories ämna hålla stånd i denna fråga, och detta torde förklara dess totala förbigående i tbrontalet. Sir Robert gör vid alla tillfällen skäl för det namn, han fått af the great master af plausibilities. Han vet alltid att sätta färg på hrassliga saker. Denna gången bevisade han spanmålslagarnes förträfllighet deraf, att utförseln af alla slags manufakturvaror betydligt tilltagit under den period, dessa lagar varit gällande. Man borde derföre noga akta sig att, utan de mest trängande skäl, göra någon förändring i dessa lagar. Att millioner menniskor genom verkan af denna barbariska lagstiftning lida brist på lifvets första nödvändighetsvara, är ännu icke något skäl för Sir lobert, att tänka på dess alskaffande! Till slut uppsteg Lord John Russell, och sökte vederlägga, hvad Hume yttrat, rörande belgiska affärerne, med det påståendet, att folket i Limburg och Luxemburg ingalunda wore så afvigt sinnadt emot ifolland, som man påstått ett dråpligt argument, då det sammanhålles med de opinionsyttringar, hvilka på så mångfaldiga sält adagalagt sinnesstämningen i Limburg och Luxemburg. Lord John Russell repeterade nu derjemte, hvad han för ett par veckor sedan