Aftonbladet – 15 februari 1839, sida 3

P. S. Det celebra målet, angående Guldsmeden Lindbergh, har i dag åter förevarit i poliskammaren, dels i anledning deraf, att den, som hade till Lindbergh sålt de Lilmedikus Retzius frånstulna instrumenterna, en person vid namn Wistrand, nu blifvit ertappad, dels att en kats tunsfabrikör, Hr Amilon, styrkt sig vara ägare till en hos Lindbergh funnen silfversked, om hvilken Amilon hade låtit annonsera i Dagbladet. Lindbergh, som, åtföljd af en stor folkskara, blifvit afbemtad från Castenhoffshäktet, tycktes dock med mycken tillförsigt vilja reda sig äfven ur detta nya beknip. 9Saken blef ytterligare uppskjuten till Tisdagan. Lindberghs fru hade inkommit med en an: sökning, att han måtte ställas på fri fot, försedd med borgen af brodern, Hr Lagmannen och Riddaren Lindbergh, i anledning hvaraf den sednare skulle personligen höras. Jemväl producerades ett betyg af Hr ÅAssessor Grubbens, att Lindber gh vore besvärad af andtäppa och slemhosta, ehuru 1 öfrigt ej sjuklig, men att dessa åkommor sannolikt skulle förvärras af arrestluften, hvarföre Hr Grubbens tillstyrkte hans flyttande till ett bättre rum på Stadshuset, hvilket ock bifölls. Slutligen anhöll Lindbergh, att han måtte slippa gå tillbaka mellan vakt, och i stället få åtföljas endast af 2 polisbetjenter, aemedan han vore en fredsam medborgare och allmänt känd som en he-hederlig man; — hvilket Hr Polismästaren dock ansåg sig ej kunna bifalla, för Lindberghs egen skull, för att skydda honom för hopens förolämpningar. Vi skole i morgon nämna något mera om detta förhör.