Aftonbladet – 15 februari 1839, sida 1

Se GU SCA ONUNSEN ICKE antagit deras dimission. Den Kongl. Förordningen, rörande den förstnämnda åtgärden, lyder sålunda: aLudvig Filip, Fransmännens konung. Vår helsning ull alla dem, som läsa detta. Till följe af kartans 42 art., lagen af den 49 April 41851 (vallagen), och till följe af vår minister statssekreterares i de inre ärendernas departei ment berättelse, hafva vi befallt och befalla som följer: Art. 4. De Deputerades kammare är upplöst. Art. 2. Valkollegierne äro sammankallade till den 2 nästkommande Mars, för att välja hvar och en sina deputerade. De båda valkollegierna på Korsika äro för samma ändamål sammankallade till den 6 samma månad. Art. 5. Pärsoch Deputerade-kamrarne äro sammankallade till den 26 Mars detta år. Art. 4. Vår minister för Inrikes ärenderna har verkställigheten häraf sig uppdragen. Gifvet i Tuilerierna den 2 Febr. 1839. (Underteckn.) Ludvig Filip, (kontrasign.) Montalivet. Moniteuren innehåller dessutom en lång halfofficiel artikel till rättfärdigande af detta steg, hvari det heter, att oppositionen endast var en förening af sins emellan stridande minoriteter, som ej förmådde draga till sig regeringen, utan endast hindra henne; att det representativa systemet stod på spel; att frågan var om att betrygga dess första lag: majoritetens välde; att ministrarnes handlingssätt erhållit en lysande sanktion; att regeringen icke tvekat att vädja till landet; att detta har henne att tacka för allt det goda det sedan åtta år åtnjutit, för den lyckligt stadgade revolutionen, för den med friheten på ett beundransvärdt sätt förenade ordningen, för en offentlig välmåga, för freden slutligen 0. s. v. Annorlunda bedöma koalitionens tidningar detta steg. Sålunda säger Messager: Man kan ej dölja för sig, att den vigtigaste valkrisis förestår oss, som vi upplefvat allt sedan Julirevolutionen. Landets ställning, i anseende till regeringen, är aldeles lika med hvad den var 4830. Hvad skall vid denna valstrid bli ministrarnes bantr? Konseljpresidenten har sagt det vid diskussionen af sista artikeln i adressen. Hvad Kamrarna förut skulle afgöra, tillkommer nu landet. Oppositionens bantr låter lätt sammanfatta sig: i det inre den representativa styrelsens verkligbet, och i det yttre nationens värdighet. Frankrike är nu kalladt att säga hvad det fordrade 4830. Valen skola bli en bekräftelse på Julirevolutionen, m. m. De tidningar, som ej tillhöra koalitionen, såsom National och Temps, tadla åtgärden mindre skarpt, än kommentera deröfver. Den sistnämnda, Hr Dupins orgen, ogillar i synnerhet, att man vidtagit den så brådstörtadt, utan att ens fråga de båda Kamrarnas presidenter. Äfven den ministeriella föreningen eller den så kallade anti-koalitionen synes missnöjd, att dess chefer icke heller blifvit tillsporda härom. Imedlertid är man å ömse sidor ingenting mindre än overksam. Koalitionens olika kotterier hafva samlat sig och beslutat understödja de 243 ledamöternes af oppositionen återinväljande, en sträng granskning af de ministeriella valintrigerna och ett bidrag, stort 400 francs af hvar och en, för bestridande af erforderliga kostnader. Likaledes har anti-koalitionen hållit sammankomster och heslutit de 224 ministerielles återväljande. Hertigen af Orleans troddes komma att den 4 dennes afgå till nordarmån, till hvars befäjhafvare han sades skola utnämnas. Europe monarchique, ett legitimistiskt blad, har blifvit seqvestreradt, och lärer komma att lagföras för en artikel, kallad: Rojalisterne och Ministeren.a Monitören vederlävger en af flera tidningar anförd uppgift, att de vigtigaste och hemligaste diplomatiska akter förvaras, icke i utrikes ärendernas arkiv, utan i Tuileriernas privatarkiv, under särskild uppsigt af kronans arkivarie. Detta skall vara falskt, och blott gamla, rent historiska dokumenter förvaras i Tuilerierna ENGLAND. Den 3 dennes öppnade Drottningen åter paramentlet, med nedan intagne, af henne sjelf i Ofverhuset framförda throntal, under hvilket ordföranden och flera medlemmar af Underhusel voro närvarande. Som man ser, är frågan tu spanmålslagarna deri icke med en bokstaf intydd. Mylords och Gertlemen!