iullikomligt motsvarat namnade Udskrilts fortjenst och storlek, har Aftonbladet alltid, med så mycken utförlighet som möjligt, redogjort för föreningens högtidstal och expositioner; de enda handlingar,e som periodiskt påmint om föreningens existens. Vi kunna nu icke erinra oss, huruvida vi någon gång gjort oss den mödan att med någon tillrättavisning hemsöka de hyperboler och förgyllningar, det smicker och fördöljande af angelägna sanningar, som vidlådat industriföreningens icke mindre än så många andra föreningars högtidstal; men hvad vi bestämdt minnas, är att föreningens — icke derföre dess lytens — uppmuntrande och upphjelpande, för så vidt detta berodt af publicisten, vid alla tillfällen varit lika tydligt uttryckte, som i verkligheten afsedde, samt att föreningenrs expositioner, det verksammaste vehiklet att locka allmänhetens uppmärksamhet, alltid bekommit en, så mycket som möjligt, utförlig mention honorable, hvaruti allt det vackra blifvit framhållet, och allt det underhaltiga bedömdt eller rättare förbigånget med en skonsamhet, hvaröfver man nästan kunde känna samvetsagg, så mycket mer, som det ej sällan händt, att de underhaltiga artiklarne tillhört föreningens egna ledande och styrande ledamöter. Efter så många och lofvärda hemödanden att skaffa föreningen uppmuntran och stöd utifrån, uppstår dess förnämsta publicistiska organ och talar, om att föreningen, kantänka, varit blotställd för agga från eett intresse, som högre älskar sina enskilda fördelar, än det allmännas och fäderneslandets, ett intresse som funnit det förmånligt för sig att cmonopolisera mel den kunskap, det kan förskaffa sig, angående här i landet mindre kända tillverkningssätt, machiner verktyg, rön och uppfinningar, för att praktiskt använda dem personligen, eller dermed drifva köpenskapa; ett imtresse, asom helst skulle se, att inga andra än utländska och företrädesvis Engelska manufakturvaror här i landet förbrukadesw ete. etc., ett intresse slutligen som står i förbund med lurendrejare och tullförsnillarel cHänderne äro Esaus men rösten är Jakobs, det är uttydt, vältaligheten är spegelförfattarns, men logiken är Hr v. Hartmansdorffs; den som tviflar derpå har aldrig läsit det der beryktade kommitte-betänkandet, hvari till ckomplett evidensa bevisades: 4:o att man måste stipulera skilnad mellan landtoch stadsmannanäring, emedan man har både land och stad, och, 2:o att man nödvändigt måste hafva städer, emedan man har både landtoch stadsmannanäring o. s. v. Lika klart är det ju äfven, att det der stygga intresset, som vill monopolisera personligen och drifva köpenskap med utländska uppfinningar, ingenting högre önskar än afskaffandet af svenska och fri införsel af utländska varor; ty man kan väl tänka hvad denna köpenskap med uppfinningar och patenter skall gå galant, när man här i landet tillverkar — ingenting, och hvad lurendrejeriet och tullförsnillningen skola bli båtande, sedan alla utländska varor — få fritt införas! — Med en sådan logik och ett samvete, som passar dertill, måste man komma långt i industrielt hänseende. Men hvilken vän af äderneslandet och det allmänna skulle väl ock billigtvis äga ett ord att säga emot dylika syften och förehafvanden, som de här ofvan omförmälda ), det vill säga mot dem, som innefattas i de löften, industriföreningens stadgar rundligen utdela? Ingen skulle vi tro; och då vi nyligen sett att, ufom föreningen, hvar i sin stad gjort hvad han bordt och förmått för att gynna dessa syften, eller det goda man föreställt sig att föreningen skulle vilja och kunna uträtta, så gifves ingen annan utväg än att söka orsakerna till de missöden, hvaröfver Spegeln klagar, inom föreningen. — Hvad Kaggeta och det der aenskilda intresseta angår, så lärer det icke undfalla någon, att de icke äro annat än fiktioner, en uppfinning af det industriella charlataneriet, för att inbilla enfaldigt folk, att industriföreningen är martyr för sin patriotism, för sin kamp mot det enskilda intresset och monopolierne, att industriföreningen är den ende, som arbetar för svenska slöjderna och utträngandet af utländska varor, hvaraf följer, att alla sanna patrioter böra skynda att låta enrollera sig, eller om är detsamma, erligga årsafgift och prenumerera på föreningens tidskrift. Om denna kraftiga! puff icke skulle verka, så bevisar det, att allmänheten förstått att skilja mellan föreningens