Aftonbladet – 13 februari 1839, sida 3

11115 TAR Dl eaUuva IA 2 teane vul sat vina postkontor. — Östgötha Correspondenten innehåller äfven i sednaste nummret, att den adress, som i OÖstergöthland varit satt i rörelse, för att erThålla underskrifter, och hvars ändamål var, att gilva någon relief och stöd åt den famösa Norrköpingsopinionen emot pressen, skall hafva utfallit på elt så lumpet sätt, att den väckt skratt ochi med detsamma förtagit all farhåga för framtida försök i samma väg. Månne detta kan vara ett symptom af den i Minerva nu på någon tid så uppbullade reaktionen? eller förhåller det sig kanhända med denna reaktion som med paddan i fabeln, hvilken, för att blifva så stor som möjligt, blåste sig upp så länge, till dess hon — sprack? — Uti staden Gefle går det hett till mellan tidningspressens båda organer. Den sednaste anledningen dertill är den dekonfityr, som träffade Borgmästaren i hans bemödanden att få tillsammans en subskriberad middag på CAnLsdagen, hvarom vi redan nämnt de närmare omständigheterna. Borgmästaren, som är en man med energi, uppgaf likväl icke sitt projekt, utan hämnades på ett ädelt sätt, dymedelst att han i stället sjelf bjöd Landshöfdingen och några andra till sig. Härmed tyckes saken nu nästan hafva kunnat vara all, som man säger, för den gången. Men utgifvaren af Norrlands-Posten, en ung man, som icke så längesedan bosatt sig i Gefle, och som, Gud vet på hvad sätt, kommit i ett mycket spändt förhållande till Borgmästaren, hvilken åter sjelf eller genom sin sekreterare disponerar öfver Gefleborgs Läns Tidning, enligt hvad det allmänt tros der i staden, har begärligt begagnat sig af tillfället och infört följande betraktelser öfver kalaset: cHvad är en illumination? — Folkets brinnande kärlek, vanligen värd några talgljus, upptänd af en fjeskande Borgmästare, som vill få heta Lagman. Brukar ej folkets kärlek yttra sig på annat sätt än brinnande? — Jo, hurrande eller, att jag så må säga, skrikande, och då mätes kärleken efter graden af högljuddhet, så att ju mer man skriker, ju större öfvermått af kärlek utströmmar. Yttrar sig ej folkets kärlek stundom i annan form? — Jo, hungrande och törstande, och då ställer man till kalaser, merendels på någon allmän kassas bekostnad. Huru mätes denna sednare kärlek? — Efter den belåtenhet man, efter ett dugtigt mål och många glas, yttrar i högljudda rop; ty då öfvergår den hungrande och törstande kärleken till den hurrande. Har man då alltid anledning att vara belåten? — Hvem skulle ej ha det, då man ätit sig mätt och fått snarare ett glas för mycket, än för litet! Moderna förändras: huru länge skall det vara modernt att så yttra en brinnande, hurrande,;i hunyrande och törstande kärlek? — Tills man allmänt lårer sig inse, att dessa kärleksbetygelser ej hafva något värde annat än för tillställarne, hvilkas egen fåfänga tillfredsställes efter eget råd och lägenhet, eller hvilkas hunger och törst tillfredsställas på allmän bekostnad. När skall thetta ske? — När man lärt sig rätt använda sitt pund till menskligketens bästa, hellre än att låta dem gå upp i rök och grannlåtsfraser eller stryka med i frosseri. Men blifva dessa kärleks-yttringar ur modet, hur går det då med upplysningen, ja, med sjelfva menskligheten? — Ja, det är sant; det går ej an, att de gå under. Lefve derföre den brinnande, hurrande, hungrande och törstande kärleken, upplysningen och menskligheten till mycken heder och fromma! Tändom åtminstone derföre en talgdank, höjom ett enfaldigt hurra, och drickom dess välgång i evigheter i ett glas vatten.n Man må ej undra, om Borgmästaren blifvit vred häråt. Också fann mani påföljande nummer af Länstidningen följande svar: e, Hvad är ett ? — Af hederligt och klokt folk begagnas det gemenligen icke till annat än till frågetecken. Men brukas det ej äfven till andra ändamål? — Jo visserligen. Det nyitjas jemväl såsom råmärke mellan det aärliga skriftställeriets område och denna anesans fridlysta mark,, der afunden, hatet, girigheten och lögnen, jemte den öfriga sviten af låga passioner vid skenet af en atalgdank, hålla kalas på hederligt folks goda namn och rykte, och der dumheten, under skrålet af ett enfaldigt hurra, proponerar en Skål -— ci ett glas vatten — för cupplysningens och mensklighetens förnedring. Hvem är du, som står der så krokig? — 2? svarar: Jo, jag är Narren Pyssling, som roar mig med att föreställa en hjelte. Hvilken Hjelte? — 2: Stora Bubu. Men tycker du ej, att det är oanständigt? — ?: Åh nej, — jag gör så här bara för csjelfnöje, och för att göra andra lika mig sjelf., Uti ingressen härtill säger Gefleborgs Tidning, PE SV. a I I re — —— mm hn I AA 3