Aftonbladet – 12 februari 1839, sida 3

hvaraf deras stad är omgifven. Det påstås allmänt, att denna plats kostat skattkammaren 40 millioner piaster. Man inser lätteligen att, för att under vattnet bygga flera murverk, som skulle kunna motstå de stundom ganska våldsamma hafsvågornas anfall, för att stödja dem på en konstgjord fast botten, samt derpå uppföra ett citadell i den gamla Spanska stilen, som har någon likhet med den fornromerska, i ett land, der en murares arbetslön stundom går ända till 435 francs om dagen, hafva ofantliga summor erfordrats. Fästet Ulloa har också ett kolossalt rykte i hela Spanska Amerika. . Ifrån utloppet af Rio Bravo del Norte, vid Louisiana, ända ned till Cap Horn, ansågs det för ett underverk, en jätte, mot hvilket alla Europas flottor fåfängt skulle väpna sig. Fyra timmars tid voro nog för en Jiten Fransk eskader af fem fartyg, att bemägtiga sid denne oöfvervinnerlige rese, denna minnesvård af den Spanska skickligheten, kraften och stoltheten. Detta är visserligen ett lysande prof på våra officerares talanger och mod, äfvensom på våra soldaters och sjömäns käckhet, men också ett beklagligt bevis på den förödmjukelse och förnedring, som väntar nationer, äfven de mäktigaste och stoltaste, när de stanna på utvecklingens bana, under det allt är i rörelse omkring dem! Oaktadt S:t Juan de Ulloas stora rykte, har dess anblick likväl ingeniing imponerande. Holmen, som det helt och hållet betäcker och till och med öfverskrider, var ganska lågländt. Murarne uppstiga direkte ur vattnet och äro af blott medelmåäåttig höjd, emedan de ej behöfdes vara högre, för att bestryka vattenytan och derigenom dominera bådo angripande fartygs batterier och den lågt liggande stranden. Öfver dem höjde sig endast tvänne torn, som båda två blifvit förstörda af vårt artilleri: det ena il Caballero, och det andra Simaltornel. Det hela af kusten är utan storhet. Tilj vänster om fästet, ungefär en lieue derifrån, ser man en annan, något långsträckt och ödeliggande holme, los Sacrificios, så kallad efter de menniskooffer, som här begingos under de Azteki ske kejsarnes tid, af hvilka Montezuma var den siste, och som tillbådo den blodtorstige guden Mexili, Der bortom sträcker sig, så långt ögat når, en san dig kust, hvarest man här och der upptäcker några af dessa kaktus, som spela en så stor roll i Mexikos vegetation samt några nakna trädstammar, som vågorna ditfört, och hvilka troligen tillhört dessa omätliga flottor, som Ohio och Missisippi vid sina periodiska flöden föra till hafvet. Bortom fästet ser man s:aden med sina domer och siua klocktorn. Nägra lieues ifrån Vera Cruz boörja de bergskedjor, som draga en mörkblå rand på equinoctial himmelens sköna azur. Sedan femton år tillbaka är denna panorama sorglig och liflös. Fästet synes öfvergifvet, ehuru det, innan det intogs af vår eskader, var i ganska godt stånd, emedan Spaniorerne byggde för sekler. Man såg i hamnen knapt fem eller sex goeletter och tre eller fyra större fartyg spridda omkring skrofven af tvänne för detta krigsskepp, Asia och Guerrero, hvilka man i sednare tider fråntagit masterna och förvandlat till pontoner för galerslafvar. Midt i hamnen och i rigtning mot fästningen höjer sig en damm, som hafvet till tre fjerdedelar förstört, och som de sjelfständige Mexikanerne aldrig tänkt på att reparera. De murar, som omgifva staden, undanskymma de nästan folktomma gatorna. Med undantag af en och annan skildtvakt, som med långsamma steg skrider af och an och framskymtar mellan vallarnas embrassurer, äro de enda varelser, man ser till, ofantliga skaror af gamar, hvilka slå ner på kyrkornas dömer, och dem inneyvånarne låta tillväxa och föröka sig, emedan dessa köttfrätande foglar rensa gatorna från den orenlighet och de afskräden, som utom dem skulle hopa sig derstädes; de äro de enda, som sysselsätla sig med sundhetspolisen. Den resande skulle känna sig illa .bedragen; han skulle tro, att styrmannen tagit oriktig kosa och fört honom någor annorstädes än till Mexiko, till detta beundransvärda land, der ryktet säger, att jorden är så rik och naturen så majestätisk, om han icke till höger blef varse den praktfulla spetsen af volkanen Orizrba, höjande sin snöbetäckta hjessa och utbredande sina skogbevävta sidor, liksom en contrefort, uppförd att mot hafvet skydda den vidsträckta Mexikanska kusten, det verkligen utlofvade landet. Vera Cruz är den bästa, eller snarare den minst dåliga hamnen på hela Mexikos östra kust. . Den kan rymma till och med linieskepp, men inloppet dit är farligt, och fartrgen ligga der icke alltid säkra för stormarna. Hettan är ganska stark unler sommarmånaderna, och Gula febern gör då derstädes vanligen stora förödelser. Mycket bidrager härtill den Spanska folkstammens antipathi mot räd, som de försumma att plantera, men som skule befordra svalkan och sundheten. Före det inhördes krigets utbrott. var stadens bandel ganska betydlig, och den årliga inoch utförseln steg till 200 millioner fr. Sedermera har den mycket aftagit. Stadens folkmängd var då mer än 20,000 bosatte innevånare, utom alla främlingar och resande, rån det inre af landet, mulåsnedrifvare och sjömän, .illsammans 13,000. Spaniorerne hade härifrån anlagt en förträfflig körväg, som gick öfver bergstrak