hade nemligen blifvit uppgifvet, att endast några få lispund hö funnits i ladan.) Vidare bekräftades, genom hushållerskan Barks och huspigan Eklunds sammanstämmande berättelser, att Hr Lommerin, vid sitt besök å Älta Tisdagsmorgonen icke uppgifvit sig vara ute i tjensteärenden. Enligt deras berättelser, hade dervid så tillgått, att Lommerin först knackat på fönsterluckan till berörde vittnens rum och blifvit insläppt, då Lommerin för dem berättat, att han af en händelse farit förbi ladan och hört flera personer tala derinne, hyarföre Lommerin trott, att det vore röfvare i ladan, hyilket Lommerin äfven uppgaf för Hr Levin, som genast kommit ut ifrån sin sängkammare. Yutterligare hade Lommerin för Hr Levin berättat, att han gått in i ladan tillika med en annan karl (utan att likväl säga hvilken denne varit), som dervid fått ett slag i hufvudet; att Lommerin derefter frågat, hvilka personer voro inne i ladan, och, då han derå icke erhållit något svar, skjutit på dem. Hr Levin hade då underrättat Lommerin, att det var hans folk, som funnos i ladan, och frågat honom, om någon af dem blifvit skadad; dertill Lommerin svarat: att de finge skylla sig sjelfva då de icke svarade. Hr Levin hade då bedt Lommerin skynda tillbaka och förekomma allt handgemäng. Hr Levins tjenstefolk fingo, på grund af 17 Kap. 7 8 RättegångsBalken, med ed fästa sina vittnesmål, hvarigenom äfven upplystes, att Hr Levin vid tillfället betygat sin ledsnad öfver karlarnes misshandling och anordnat om läkemedel åt vaktmästaren Carlsson. MMM — np j nin