tro, 24 sk. bko pb. STOCKHOLM den 12 Februari. De med dagens post ankomna utländska tidningar medförde underrättelser från Paris af d. 34 Januari, från London af d. 4, samt från Hamburg af d. 3 dennes. . FRANKRIKE. Kamrarne hafva den 34 Januari blifvit prorogerade till den 43 Februari, hvilket anses sem ett förebud till deras upplösning. Den hittills varande ministeren qvarblifver imedlertid vid sina funktioner och alla dess ledamöter hafva förklarat sig beredde att dela ansvaret för denna åtgärd. Man trodde, att en kunglig ordonnans om upplösningrn skulle komma om några dagar. Hvad som föregått detta beslut är följande: Marskalk Soult hade blifvit oppasslig och derigenom sett sig förhindrad att uppvakta konungen. Denna opasslighet skall, efter hvad Messager försäkrar, icke varit diktad utan verklig. Imedlertid har han härigenom sett sig föranlåten att afsäga sig uppdraget att bilda ett kabinett. De gamle ministrarne hade under tiden täta audienser hos konungen, och man sluItade redan häraf, det afsigten skulle vara att Iprorogera och kanhända upplösa kammaren. Herr Montalivet berättade för de ledamöter, som den 30 Januari voro samlade i sidorummen, innan sessionen började, allt hvad man gjort för att bilda ett kabinett, hvars hufvudPpersoner skulle bli Soult och Dupin, och som skulle stå midt emellan det Moleska och det I Thierska. Man hade likväl snart öfvertygat sig, att en sådan minister vore omöjlig. Sedan Hr M. redogjort för nämnda sakernas ställning, uttalade han ordet upplösning, hvilket flög från mun till mun och gjorde stor sensation. Courier Frangais vill veta, det egentliga orsaken till marskalk Soults vägran skall ligga ikonungens obenägenhet att antaga de personer, han föreslagit, hvarefter han slutligen yttrat: om konungen icke vill i kabinettet intaga något enda parlamentariskt namn, så återstår för honom ingenting annat, än att behålla det hittills varande kabinettet.s Herr Guizot berättas hafva sagt om allt detta: Marskalkens vägran var egentligen icke mera allvarsamt menad, än konungens uppdrag.s Imedlertid är det ej :osannolikt, att Ludvig Filips vilja äfven i detta fall ändå till sluts blir segrande. Under detta osäkerhetstillstånd hafva Kamrarne nästan ingenting gjort. De deputerade hafva väl haft långvariga debatter om ett nytt förslag till reglemente, men hvilka ej fört till något annat, än det gamlas bibehållande. Ledamöterna hafva äfven varit senfärdiga att infinna sig, så att sessionen ofta måst uppskjutas, emedan Kammaren ej blifvit fulltalig. Hr Fulchiron har, i anledning häraf, flera gånger gjort anmärkningar, men hvilka för det mesta varit riktade emot presidenten. Sålunda sade han i sessionen den 29, att om presidenten icke hade tid att infinna sig förr, borde han låta sin plats intagas af en vice president. Hr Dupin: aDetta är första gången en sådan anmärkning här göres, och Kammaren vet, att byrån vanligtvis är ganska precis. I går voro, vidj sessionens öppnande, blott 20 ledamöter tillstädes, och äfven i dag äro de föga talrika.l Jag måste säga Hr Fulchiron, att vi af ett skäl, som hvarken är af större eller mindre l vigt, äfven nu måste vänta, till dess Kamma-! ren blir fulltalig; jag har just nyss låtit räkna l anRh Hhlatt 4Å0NM ladamötar frörnnac I calan I ha AA DE