skes förtviflan. Denna egoism var det, som reformationen frambragte, och ingen annan. Det har blifvit en jargon att tala om tidens egoism (tiden är protestantism); och således kunde Hr RB. icke underlåta att svara amen, ulan att öfvertänka hvad han dermed menar. Vi tro honom vara ärlig nog att, om han det vetat, icke säga, hvad han sagt. (Slutet följer.)