Aftonbladet – 8 februari 1839, sida 3

(Införes mot betalning.) Vid Fru REGINA BERNHI. WICKSELLS, född Tingvall, yraf den 8 F.bruari 1839. Hur oförtänkt från hemmets stilla lycka Hon rycktes bort, från makens ömma bröst! Knappt lifvets glädje hennes vår hann smycka, Förrn dödens enpel sade: adet är höst! Och från allt ljuft, som hennes kärlek drömde, Han henne ned i kalla djupet gömde. Det var så skönt för hennes varma hjerta, All drömma om en lycklig framtids ro, Då kärlek skingrade hvar fruktad smärta, Och huslig trefnad prydde hennes bo: Ungdomlig moderskärlek bröstet fyllde Och hoppets glada himmel skönt förgyllde. Men hastigt, ack, mot dödens bleka lilja Den friska glädjens rosor byttes ut! Hvad kärleken förent, sig måste skilja: Det fromma hoppets dagar togo slut: På en gång mörknade de ljusa skiften: Och nu står saknan gråtande vid griften. Men bortom tiden, bortom sorg och smärta, Hvar ädel kärleks sol går åter opp. Der möter trösten hvarje såradt hjerta; Först der fullbordas ömma makars hopp. Der skall också den flydda återhinnas, Och saknad och förlust ej mera finnas. Men intill dess, o tro det dock, hon blickar) Hit ofta, med förklaradt öga, per; Och till den ensam vordne tröst hen skickar, Och för de små, som deras engel, ber. Ty, hur de vexla, menskolifvets öden, Är kärlek evigt starkare än döden. WTS TOS BA SSE NASSER STEKEN SNITTETS SNR