Aftonbladet – 7 februari 1839, sida 1

cInnan Standerna sluta dessa anmärkningar om nödvändigheten af en större fullständighet och detalj i berättelserne om finanserne, känna de sig uppmanade att uttala följande betraktelser, hvilka, om de än icke omedelbart röra föremålet för petitionen, dock möjligen kunna förtjena E. M:ts uppmärksamhet. — Då 1 det föregående blifvit anfördt, att en sådan större fullständighet och större detalj först skulle sälta hela folket och i synnerhet ständerna i stånd, att erhålla en tydlig och klar öfvrsigt äf finansernes ställning, hvilken kunskap för desse sednare kan anses såsom oundgängligen nötvändig, och då man derjemte nämnt statskrediten, så hafva dock derigenom blott ett och annat af de många skäl blifvit framställda, som tala för denna sak. Menaficke mindre vigt är det att visa, att de flesta förslags utförande i allrahögsta grad är i sjelfva finansministerens och i synnerhet i den finanserne kontrollerande högsta myndighets intresse. I förre tider, då statens behof voro få, och på regeringen hvilade färre pligter, för hvilkas uppfyllande intägterne af kronans domäner merendels voro tillräcklige, kände man ej behofvet af en särskild styrelse för finanserne; men i samma mån statens behof ökades och med dem skattebördorne, fann man nödvändigheten af en särskild finansstyreise. Demänerne hafva nästan alla blifvit staten afhände, och statens intägt består af de på undersåtarne lagde skatter. Till de dagligen ökade anspråk på styrelsen, dem en förbättrad social ställning nödvändigt medför, och som icke utan pekuniära resurser låta sig uppfyllas, kommer ännu den, tyvärr, på aNa europeiska stater hvilande statskuidens förändring och afbetalning. Derjemte hafva skattebördorne stigit till en sådan höjd, att dei många länder synas ej hafva funnit annan gräns, än de skattedragandes oförmåga att bära mer, men öfverallt åtminstone utgöra en så stor del af urdersåtarnes rena inkomster, att det blifver regeringens första och ovilkorliga pligt, att med största omsorg tillse, det dessa bördor, för hvilkas utredande individen måste försaka många njutningar, till och med nödvändighetsvaror, icke må blifva större, än oundgängligen är nödigt, icke genom methoden för deras fördelning och uppbörd medföra mera hinder och förderf, än oundyikligt är, samt att de genom dem sammanbragta statsmedeln användas på det ändamålsenligaste sätt. Detta är det problem, en finansstyrelse har att lösa, och det är så svårt, att om icke hvarje dertill ledande medel sättes i användande, det måste förblifva olöst. Finansbestyret har derföre blifvit en af de vigtigaste, måhända den vigtigaste grenen af statsbestyret, ty den är vilkoret för de öfrigas verksamhet, för medborgarnes trefnad. Erkännande denna sanning, har man i alla stater inrymt finansstyrelsen ett öfvervägande inflytande på de öfrige styrelsens afdeiningar, så att intet af vigt företages utan finansstyrelsens medverkan, hvarföre man ock tillagt den alla de för främjandet af dess vigtiga föremål nödvändiga attributer. Der detta ej är fallet, der mar ej inrymt. finansstyrelsen ett tillbörligt inflytande på hela statsorganismen, nedsjunker den förra till ett blott räkenskapsverk samt dess verskamhet, med afseende på utveckling af statens krafter och tillgångar, på intägternas rätta användande och utgifternas minskning, till en uppsyningsanstalt, som blott har att redovisa utgifter cch inkomster med nödiga bilagor. Men skall en finansstyrelse göra skäl för namnet; så måse alla statens finanser läggas under densamma, så måste alla utgifter först af denna styrelse sanktioneras. Som ett af de vigtigaste indirekta medlen, har det öfverallt blifvit ansedt nödigt att före räkenskapsårets begynnelse författa ett öfverslag eller en så kallad budget öfver alla beräkneliga inkomster och utgifter, hvilken, efter att hafva blifvit underkastad den strängaste revision, ej allenast af finansstyrelsen, men äfven af den öfver denna tillsatta kontroll, upphöjes till en för samma styrelse och alla öfriga förvaltningens grenar bindande lag, från hvilken afvikelse ej utan ansva kan ske. Men ännu vigtigare än anslaget för ett kommande år, är räkenskapen för ett förflutet. I den mån denna är fullständig, omfattande, noggrann och detaljerad, sättes finansstyrelsen i stånd att uppfylla sitt vigtiga kall; i samma mån, som dess form leder till lättfattliga och bestämda resultater, är finansstyrelsen i stånd att förbättra sin adminisiration. Men just de offentliga finansberättelserne, som, enligt öfverskriften, innehålla finanstyrelsens hela, för E. M. aflagda redogörelse, utvisa tydligare än något annat, hur inskränkt finansstyrelsens verksamhet är, och aldraminst synes deras form kunna sätta en högre myndighet i stånd att utöfva den kontroll, förutan hvilken hvarken kung eller folk kunna finra trefnad eller tillfredsställelse. När man nu betänker, att endast stränga och allvarliga besparingar äro i stånd att föra fäderneslandet till den lycka, hvartill det af naturen synes bestämdt, så må man erkänna, att tillvägabringandet af dessa fordrar en kraft och uthållighet, som blott af folkets fullkomligaste understöd kan förväntas. Först då, när folket genom fullständiga och detaljerade berättelsers årliga offentliggörande kommer till kunskap om framgången af en bättre sakernas ordning, skall finansstyrelsen i folkets aktning och kärlek finna det nödiga stödet, för att utföra de mått och steg, af hvilka kungens och folkets väl eller ve i så hög grad bero . På grund af allt detta anhöjl församlingen att konungen mätte förordna om de redan omnämnda förbättringarne, nemligen, om besparingars införande, om finansernes och statsgäldens undersökning, samt utgifters och inkomssers . kalkulerande äfven af andra