Aftonbladet – 5 februari 1839, sida 3

BLANDADE AVINEN. Slafvarne i Brasilien under Konung Johan VI. (af Jacques Årago.) (Siut fr. gårdagsbl.) På Högra Gatan bodde en guldsmed, hvars förmögenhet tillväxt med förvånande hastighet. Flere svarta slafyar, åt hvilka han lärt sitt handtverk, hade förvärfvat et anscende för ikicklighet, jemförligt med våra mest utmärkta juvelerares. Också infunno sig kunder i mängd, och med dem qvadruplerna. Hvarje år ökades antalet af guldsmedens slafvar, och alla inöfvades i yrket, hvarvid piskan var den förnämsta läromästaren. En enda, den stackars Galuba, en 49 års Yngling från Mozambik, med nedtryckt panna, med krokiga ben, med händer breda som klappträn, hade aldrig kunnat lära sig handtera något verktyg. Piskan var utan verkan på hans tröga fattningsgäfva, som väl ville, men ej förmådde inhemta något. Hans förtörnade husbonde vidtog nu en ani nan lärometod. Han kallade honom till sig hvar i morgon, satte hans fingrar i ett skrufstäd och afIgnagde med en fil deras ändar. Den olyckliges rop hade kunnat sönderslita hvarje hjerta. Den beklagansvärde slafven sattes derefter, med förbunden hand, utanför porten, för att, efter sin herres befallning, söka erhålla någon köpare, och hvarje dag blefyo.de filade fingrarne kortare, och hans klagoskri förfärligare. Tortyren fortsattes sålunda ungefär en månad, utan att Galuba vågade det ringaste motstånd eller ens någon invändning mot sin omensklige husbondes uppförande. Han trodde enfaldigt, att hans lif var bestämdt till lidande, och väntade tåligt, hvad som skulle ske. Tortyrtimman var inne och skrufstädet öppnade redan sitt gap. cKom hit,w sade guldsmeden. Galuba närmade sig och aftog forbindningen. cIcke den der handen utan, den andra. — cAbh, herre! — Den andra, säger jag!c — Barmbhertighet! barmhertighet!a Slafven föll på knä, och för första gången darrade hans lemmar och hans ögon slungade gnistor, blandade med blodstårar. aJag tror; att han gråter,c sade husbonden, i det han stötte till honom med foten. Nej, jag gråter icke,c sade slafven i det han steg upp, ursinnig af förbittring, cmen jag bämnas. Han gjorde ett språng och bemäktigade sig filen, som så ohyggligt stympat honom. Jernet inträngde genom den grymma husbondens ena öga och utkom blodfärgadt i nacken. Ingen af de närvarande Ncgrerne bade rört sig ur stället, ingen hand hade lyfts, för att hindra hämndens verk. Galuba skyndade nu ut, snabb som en blixt och tog vägen till fan Christophe. Framkommen till borggården, kastade han sig ned framstupa i stoftet och ropade: Näd! nåd! nåd!a Konungen, som satt på sin balkong, börde bonom och befallte en af sina kammarherrar att !åta slafyen nalkas, Denne steg uppför några trappsteg och nedföll för. monarken. cHvad vill du?a sade Johan VIa — aNåd!c — aHvad har du giort?a — aJag har dödat en menniskaw — aOlycklige! och hvarföre?u — Se här!k och den svarte aftog förbindningen på sin hand. Låt genast förbinda den karlen, sade Konungen. coch för honom bit igen. Hvar bor du?a — På Höjra Gatanau — cEos hvem?a aHos Guldsmeden R...a — aFör hvad beskyide han dig? — För ingenting; jag är oläraktig och derföre har han i en månads tid dagligen affilat min venstra hand. I dag ville ban börja med den högra och derföre bar jag mördat honom.a — Låt skicka efter vittnena,4 sade Konungen. En vagn afsändes och förde snart till San Christophe några af guldsmedens slafvar. Alla äro ense i sina utsagor, ingen anklagar Negern, men alla tala med förbittring om sin herres grymhet. cDet är nog,4 sade monarken. cHar Guldsmeden någon enka eller barn?a — aNej.e — aSå mycket bättre. — aHuru heter du?a -— aGaluba.a — aGalubaw fortfor Johan VI, cdesse Negrer och de som finnas qvar i magasinet tillhöra dig; jag skänker dig dem; jag skänker dig äfven den mördades rikedomar; gå. var rättrådig, aldrig grym, och påminn dig sjelf den vedergällningsrätt du utöfvat. Jag har ofta sett Galuba under mina promenaler på Högra Gatan; hans slafvar omgifva bonom med kärlek och han herskar öfver dem utan piskans tillbjelp; han sofver midt ibland dem, och frigifver bvarje är den af sina arbetare som, visat sig flitigast och ärligast. Han har sjelf lidit allt för mycket att ej vara mensklig. En avnan dag stannade konungen med sin vakn på Guldsmedsgatan, utanför ett magasin, hvarifrån svälla klagorop hördes. aKalla hit husbonden. sade van till tvenne negrer, som arbetade på stället. (Straxt, Ers Majestät.v Husbonden kom ut och föll vå knä. cHvad är det för rop jag hör?. — aDet 7 en af mina slafvinnor, som jag låter piska. — Hvad har hon giort? — cHon har stulit socker från mig.c — aHuru många slag skall hon ba?a — Hundra femti. — cHuru många har hon redan ätl? — cÅUatlio två — aJag ber dig om förskoing för de öfriga. — Jag skall lyda Ers Majetät.w -— aJag tackar dig., Konungens vagn for nu idare. Som Monarken likväl misstänkte köpmarens pålitlighet, befallde han en af sina officerare å tillbaka för att se efter, om hans vilja blifvit erkställd. Jemmerropen hördes ännu. Johan VI ände nu om och kallade ut husbonden, jemte slafinnan. aDu är fri, sade han till den unga, sönerpiskade flickan, du är fri; välsigna de slag du Itt: och du eländioe eam mnadrict Jinoit tanla