Aftonbladet – 5 februari 1839, sida 2

och gåfvo-systemet föranledda utgifter ingalunda jalla kunna inbesparas, liksom det ej heller kan vara någons tanka, att E. M. ej i detta hänseende borde disponera öfver en i förhållande till landets j ekonomiska ställning lämplig summa; men hvad !som näppeligen kan motsägas är, att om aflöninigen reglerades i öfverensstämmelse med embetsmännens ställning och förhållanden, så skulle förmodligen icke blott de ifrågavarande utgifterna I minskas i större mån, än som svarade emot de jökade aflöningarne, utan, framför allt, embetsmännen derigenom befrias från den förödmjukelsen, att på nådens väg söka, hvad som med rätta borde vara anslaget för deras embeten. Härtill kommer ännu den omständigheten, att genom det närvaJrande systemet måhända de mera förtjente och beji höfvande uteslutas, medan de mindre förtjente och mindre behöfyande veta att göra sig gällande. Under Ständernas sammankomst i Wiborg har E. M:ts kommissarie upplyst, att i afseende på utgifterna för gradmätningen 4500 Rbd. biifvit besparade. Det bör visserligen erkännas för riktigt, jatt icke till ett vetenskapligt föremål, om hyilket: man kan antaga att det icke medförer ett mot: kostnaderne svarande resultat, och som isynnerhet synes öfverskrida Danmarks financiella krafter, använda så stora summor, som hittills; men då man vidare ser af berättelsen om fiuanserna för 48536, att till universitetet och vetenskapliga inrättningar i det hela blifvit utbetaldt 24,000 Rbd. mindre än år 18335, så synes ingen anledning vara förhanden, at föreslå ytterligare besparing ar, så mycket mindre som dessa institutioner äro så sparsamt voterade, att, i fall finansernas ställning vore fördelokuigare, det vore all anledning att bevilja dem större anslag. — Efter allt det anförda, tillåta sig Ständerna enstämmigt, med 62 röster, att allerunderdånigst föreslå: AU BE. K. Mit allernädigst målte på det kraftigaste påskynda de åtyärder, som äro nödvändiga, för att Yyomom besparin, ar minska statens åriga utgifter. Det ämne, hvarpå Ständerne dernäst tillåta sig att fästa E. Maj:ts allerhögsta uppmärksamhet, är det föga tillfyllestgörande resultatet af de mäns verksamhet, hvilka E. M. allernådigst, enligt kungörelsen af den 49 Sept. 4838, befallt att öfverväga på hvad sätt jemvigt emellan statens inkomster och utgifter måtte kunna tillvägabringas genom ändamålsenliga besparingar, och en ytterligare härpå syftande plan uppgöras. Den i sanning icke korta tiderymden af omkring 3:ne år har förflutit, utan att folket sett någon tillfyllestgörande frukt af dessa mäns verksamhet. Orsaken bör icke sökas deri, som skulle de till finansadministrationen hörande eller med densamma förbundne embetsmän sakna den duglighet eller redliga vilja, som erfordras för utförande af det vigtiga värf, dem blifvit uppdraget; men det föga tillfredsställande resultatet är ett nytt bevis på hvilka svårigheter, som möta, då fråga är att genomföra ett omfattande besparingssystem, hvilket ej kan undgå att möta motstånd, ej blott af de många, hvilkas personliga intressen råka i strid med de åtgärder, som samhällets väl utan gensägelse fordrar, utan äfven från de öfverordnade autoriteters sida, som hafva ett serskildt intresse uti, att draga den största möjliga del af statens pekuniära kraft till de grenar afstatsbestyret, hvilka äro lemnade åt deras vård. Dessa embetsmän kunna, just i egenskap af medlemmar af den finansförvaltning, under hvilken så stora summor blifvit använda till de serskilda utgifterna, ej uppträda med den kraft, som oberoende män bland folket kunna, när dessa väljas bland dem, som å ena sidan äro Konungen och staten tillgifna, men å den andra af deras sjelfständiga ställning uppmanas, att göra de åsigter gällande, hvilkas riktighet ingen förnekar, men hvilkas sättande i verket är förenadt med så många svårigheter. Sådane män, tillkallade från de serskilde delarne af monarkien, från hertigdömena, så väl som från konungariket, och medförande en noggrann kännedom af lokal-; förhållanderne, kunna endast gagna genom denna deras kännedom; och hvad deras vilja angår, så skola de ej ensidigt sträfva efter, att utgöra en opposition mot de ledamöter af finansadministrationen, hvilka icke böra eller kunna saknas vid öfvervägande af de financiella ämnena; de skola tvertom understödja embetsmännen vid finansdeparsementet i den oundvikliga striden emot de interessen, som sträfva emot besparingarne. Frän formens sida kan så mycket mindre vara något anstötligt deruti, att sådana män tillkallas, som det är regeringen sjelf, som skall välja dessa män, och det således blowt är fråga om att begagna de goda krafter, som dock en hvar måste erkänna finnas hos den upplysta delen af folket, utanför den egentliga embetsmannaklassen; lika så litet som det i en kommyn kan lända dess förvaltning till förklening, att kommynens sjelfständige representanter påkallas, att gifva sina röster i afseende på gemensamma angelägenheter. — I öfverensstämmelse härmed hafva Ständerna, med 39 ja emot 3 nej, beslutit att alterunderdånigst föreslå: —AU män, som ej wteslutarde tillhöra embelsmannatklassan, måtte blifva utsedda att tava det i de förhandtin( hvilka entict dem nådiga kunvöretsen af den 9 Spit. 48358, blifvit påbörjade, för alt undersöka Ananscrnes och statsskulders tillstånd, och utarbefa en plan, kvarisunrom je mvigt kunde tillvärabrinjäs emellan statens inkomster och utgifter.o (Slutet följer.) mattes tunt nus Binda vigt anes fran DAR