Aftonbladet – 2 februari 1839, sida 3

SUvDaluc adludllidit. Bysättningshäktet i London. En Fransysk tidning, Revue Britannique, innehåller följande intressanta skildring af lifvet i bysättningshäktet i London: cEn ny lag har blifvit satt i verksamhet i England; den bör kunna rätta flere missbruk, men uppfylier på långt när icke hvad titeln lofvar: Afskaffande af häktning för skuld. Lagen af 1838 afskaffar icke fullkomligt bysättningen, såsom man skulle tro;den nöjer sig med att göra den mindre godtycklig, och detta är redan en förbättring. Genom denna lag förlorar icke en fordringsegare rättigheten att bemäktiga sig gäldenärens person; den stadgar endast något mer höflighet, litet mer formaliteter än förr. Öfverraskningen är förbjuden, och hvem vet om gäldenären beklagar sig deröfver: det gifves verkligen mer angenäma öfverraskningar till i verlden. De moderna lagstiftarne hafva insett, att man måste hålla jemna steg med seklet och omgärda bysättningslagarna med flere omgångar i proceduren, mera grannlagenhet i sättet. aDet är besynnerligt, att det stora antal främlingar, som besöka London, oftast försumma att se Qucen-Bench, och sielfva marskalk Soult, som slösat flere aftnar på Vauxballens ballonger, glömde att taga Londons t. Pelagie i ögonsigte. Och kanhända är Queen-Bench ett af de ställen, som mest förtjena att tagas i ögonsigte af filantropen och sedemålaren. Den bedröfliga idte, man fäster vid ordet fängelse, afböjer måhända hos främlingen begäret att lära känna denna justitians besynnerliga domän. Men många skola finna sig angenämt bedragna, sedan de egnat stället några timmar. Bedröfliga sanning! vi äro missnöjda dermed för moralens skull! Ingenting, som karakteriserar ett fängelse, möter här våra blickar. Inga skyltvakter, inga galler, inga bommar; en portvaktare med artiga maner, med handen ståndist på klinkan till yttre dörren för att öppna den åt hvem som önskar det, besvärar er icke med en fråga efter hvem ni söker, och ni kan gå ut, likasom ni kommit in, utan att hvyarken depensera ord eiler penningar. Denne man är så väl bekant med sina talrika pensionärers fysionomier, att icke en enda tvetydig näsa i hopen blapd bortgående besökare undgår hans loöga. Murarne omkring Queen Benchk äro omkring 400 fot högar, ofvanomkring försedde med jernspetsar byggnaden underbhålles i ett ganskå propert skick, och består af en mängd rum och smärre kamrar, dem hvar och en kan möblera efter egen smak, och hvarest den bysatte njuter den friheten att kunna lefva natt och dag tillsammans med hustru och barn. En Parisare, som endast sett det yttre af bysättningshäktet i sin egen stad, skall finna sig på det högsta öfverraskad af den kontrast, som citadetle: Clichy framställer, mot det helt och bållet borgerliga byggnadssättet i det öppna och komfortabla Engelska bysättningshäktet. Reglementena för de begge etablissementerna äro äfven mycket skiliaktiga. I Trankrike föder cn fordringsägare sin gäldenär; men i England, ve den stackars fan, utan pengar, som der blifvit satt emellan fyra väggar! Han kan bereda sig på allt elände; och tvertom kan den gäldenär vänta sig alit nöje, ifall man kan kalla det nöje, som haft tillfälle alt förse sig för framtiden. Denne kan här lefva ett lika behagligt lif, som i hvilket annat qvarter i London som helst. Den första sak han bar att göra, sedan han satt sin fot inom detta ställe, är att medelst en veckoafgift försäkra sig om en egen kammare; han riköper sig derigenom från den olägenheten att rafva tre, fyra kammarkamrater; genast står det onom fritt att åekorera, möblera och uppfeja sitt ogis efter eget behag, ty det finnes på stället flee tapetserare, hvilka mot en veckoafgift åt hoom uthyra ifrån ljussaxen ända till den präktigate salongsmöbel. Nu är han i ordning; i sin tur iska morgonrock, med de kinesiska tofflorna, skjort ragen å la Byron, den stickade mössan på ena öat, dricker han sitt kaffe eller te om morgonend Jnder det man rnöblerar hans kartusianercell, kan an gå och söka sin bagare, bryggare, mjölkhancdare och gifva befallningar till de olika furnissöerne, att de skicka hvad han behöfver till 8 40, 4, 12 eller hvad han har för nummer öfyer siu ammardörr. Då ban slutat sin frukost, upptager niddagen alla hans tankar. Han kläder af sig, söer slagtaren och gifver honom ordres att skicka