STOCKHOLM den 1 Februari. De på förmiddagen ankomna utländska poster medförde tidningar från London af den 48, från Paris af den 20, sam från Hamburg af den 235 Januari. FRANKRIKE. Ministrarne hafva behållit den juridiska segern, om man så får benämna den, -ty de hafva, i de sednare voteringarna, haft pluralitetan för sig, men så svag och obetydlig, att de svårligen synas kunna bibehålla sig med densamma. Också äro en mängd rykten gängse — i följe af en nattlig konferens, som de höllo efter diskussionens slut — och det säges, enligt en version, att de till konungen inlemnat sina afskedsansökning,ar enligt en annan, alt de utverkat kamrarnas prorogation till den 23 Mars, och enligt en tredje, att kamrarnas upplösning blifvit beslutad. Något säkert känner ingen. Förloppet af den föregående debatten är imedlertid i korthet följande: I sessionen den 46 Januari höll den legitimistiske Hr Berryer, hvilken af åtskilliga anses för Frankrikes förste talare, ett högst effektfullt föredrag, hvartill vi en annan gång torde aterkomma, och som hufvudsakligen verkade förkastandet af den Amilhauska amendementet, hvilket nederlag de mininteriella bladen sjelfva anse för det kännbaraste, kabinettet under denna debatt lidit. Vid den 9 8., som handlar om de afrikanska besittningarna, var egentligen ingenting ait säga, emedan både oppositionen och de ministierielle syntes vara beiutne dermed. En anmärkning af Hr Desjobert, som tadiade koloniens administration och i synnerbet Tafna-traktaten, förmådde likväl konseljpresidenten till ett svar. Han medgaf häri, alt general Bugeaud frågat honom, om han skulle få emottaga af Abd-elKader någon diplomatisk skänk — de ofta omtalta 400,000 budsehus — hvilka han då ville insla till vicinalvägars anläggande i silt deparLlement. Konseljpresidenten hade ingenting haft leremot, hvarvid generalen tillagt: aJag her då, att denna tillåteise uffvatligt omnämnas i Moniteurena. Ministerkonseljen hade likväl icke funnit skäl dertill. Detta Hr Moles eget medsifvande förorsakade mycket larm. senersl Bugeaud sjelf tog äfven till ordet, för att rättfärdiga sitt förfarande, och Hr Isambert anrep regeringen för dess eftergift mot presterskapets tilltagsenhet. Nunneklostren hade, sedan Julirevolutionen, stigit från 1747 till 4824; man hade ökat svårigheterna alt komma derutur; de fromma stiftelsernas kapital, som år 1802 varit 60 millioner, voro nu 4130 0. s. v. Artikeln antogs imed!e-d med stor maioritet.