Aftonbladet – 31 januari 1839, sida 1

Skiljd ifrån Svea, vår Konung i dag Firar den kära och dyrbara festen, Och gamla Nore, i hjerteligt, lag, . Hyllar med tjusning den kärkomna Gästen. Men fastän aflägsnad ifrån vår syn, :: I våra hjertan dock qvar bor han inne, Och för Hans väl våra böner till skyn Uppgå från tanke och hjertå och sinne. Länge Du lefve; CARL JOHAN, vår Kung! Må utaf dagen Du glädjen ock smaka! Folk, ti!l Haäns ära och välgång nu sjung! Komme Hån snart i vårt sköte tillbaka! Fasta,-som klipporna, hvarpå de. stå, Vaktas af Nordens två Lejon Hans throner. Blifve det lika orubbligt också, ij Bandet, Han:knöt mellan tvenne Nationer! gen, hvaruti hela samlingen med stor entusia:m deltog,. (Detta bör så mycket mer anmärkas, som man vet, att maskradpubliken, serdeles damerna, höra till de mest frisinnade och oberoende, åtminstone dgenerade i sin umgängston). Imedlertid afviker i en omständighet Statstidningens berättelse ifrån vår refereuts: icke i afseende på entusiasmen, men uti, sjelfva sättet ått adeltaga i sången; enär Många påså stegrade, att de hos en betydlig pluralitet kanta tonerna från örchestern. Likväl hade, ibland de närvarande Sruntimmersmaskerna,: dock icke alla, såsom Statstidningen. förmenar, ljudeligen deltagit i sången, hvarigenom det aHärefter,, heter det, cuppstämdes folksån-. visade sig i en stum förtjusning, vid de yälber-, ett icke obetydligt antal, här och der i salen, , stå; att sinnena voro så intagna och känslorna, hela fick ett uttryck af vekhet och känslighet, ., som gjorde en förträfflig verkan. Till sluts, berättar Statstidningen,. cuppstämdes för andra gången folksången..... Ibland de minnen, som . denna fest, lemnat . efter sig, är ett bland de varaktigaste utan. tvilvel, att Statstidningen riktat Svenska spriket med tvenne utmärkt vackra och smakfulla ordställningar, nemligen att en ridå. öppnas, .. och en utsigt blottas. o— I dessa dagar; då tidningarna äro uppi fyllda af de glädjefullaste berättelser om de fester; som gifvas på narinsoeh födelsedagarna, torde det icke vara utan intresse för läsaren, att jemväl inhemta innehållet al några oss nyligen tillhandakomna verser, som blifvit afsjungna hös våra fordna bröder, Finnarna, nemligen på en maskerad i Helsingfors, som gals på Hans Maj:t Kejsarens af Ryssland namndag, den 48 December, och hvarvid enthusiasmen skall vårit om möjligt ännu större, än på maskraden i Kirsteinska huset härstädes i Lördags. Föremålet för dessa sednare verser är väl på visst sätt främmande för oss; men den förtroliga vänskap, som råder imellan de båda hofver, -ger oss en anledning, att de skola emotstagas -med nöje. När man nu tillika minnes det jubel; med hvilket konung Ernst blifvit helsad på sin resa i Hannover, och hvarom Statstidningen utförligt berättat, så är det en riktig tillfredsställelse att se, huru allting återkommer till sans ifrån paroxysmerna af den oroliga tidsandan; och med hvilken ofäntlig kärlek monarkerna, så på det ena söm andra stället, numera vid hvarje äfven den minsta fölighet omfattas. Dessa verser lyda som följer: Hell, NYCOTL AT hell! Stor, lyckosam och säll; Landsfåder hell! ort Hvyarhelst Ditt välde når, M Du folkens hyllning, får, För Dig hvart hjerta slår I slott och tjeh. Du är vårt hopp, vår tröst, Dig i vårt trogna bröst Kärleken gömt; Du blir vär sköld, vår makt, Du våra hyddors vakt, Du, som vår glömda trakt Aldrig förglömt. Och hopp och gläjdje. gry,.. Och brist och mörker fly . Blott för Din blick. . Uti Din spiras skygd Stå frid-och samhällsdygd På vakt. omkring vår bygd, Och lag och skick. Ditt namn vår lösen är,: Dig tro och: kärlek svär Hvar Finne här. Ditt öga är vår sol, SS Dag blir kring Nordens pol, Närsfrån Din herrskarstöl :