Aftonbladet – 29 januari 1839, sida 3

Ule Tiggarindustri. En liten gosse om 8 å 40 år kom härom: dagen gående på gatan, med ytterst dåliga klä der och trasig på fötterna, gråtande och skälf. vande af köld, samt flåsande i de bara, af ky: lan helt röda händerna, och bad de förbigående om en allmosa. En på gatan promenerande Fru, hvars hjerta rördes af gossens lidande bad honom följa med henne hem, der hon som sjelf hade en 41årig son, lät kläda på de fattiga barnet, af dennes aflagda kläder och skor samt knyta in de gamla i en näsduk, och bac gossen, sedan han dessutom fått äta sig mätt gå hem till sin moder, hvars namn han upp: gaf. Ett par dagar derefter hände det sig, at samma Fru var ute på förmiddagen, för at handla i en bod och då, på en annan gata än förra sången, å nyo fick se samma gosse, klädd alldeles i samma trasiga kläder, som förut, med den skilnaden endast, att han nu hade helt på fötterna. Hon trodde i början icke sina ögon men bad sedan gossen åter följa henne hem. Der frågade hon honom, hvarföre han icke hade de kläder på sig, som han fått ett par dagar förut. Nej. sade han, det får jag icke för mammad. aHvarföre det då mitt barn?c frågade frun. Jo, för mamma säger, att om jag har hela kläder på mig och inte ser så frusen ut så ge herrskaperna mig inga penningar, som jag kan ha hem åt mammaa — Lyckligtvis bör man hoppas, att sådana omenskhliga mödrar äro sällsynta.