j ULH UUTfadllv UCHlt avt Skdld HdAdBlad HdSStiKappadl, Sd skulle väl sanningen fås fram I afseende härpå har Kapitenen Roos inför RådstufvuRätten uppgifvit att han väl beordråt en karl att skära några hasselkäppar, men icke för att användas till Carlsons och Runnboms misshandling, utan för att hafva dem i beredskap, i fall, såsom Runubom och Carlsson vid uppträdet i ladan tillkännagifvit, flere skulie komma efter; karlen hade ock åtlydt befallningen och inburit käpparne i rummet, men då Carlson under tiden aflidit, hade, såsom Runnbom uttryckte sig, modet hos dem något fallita och allt vidare plågande upphört. — Runnbom tillade, uppå framställd fråga, det han under hanågemänget i backen cler på sjön icke kunnat förmärka, det Lommerins släda varit omstjelpt, samt ait hvarken Runnbom eller Carlsson under handgemänget fått tillfälle framtaga deras tjenstetecken, hvilket i allt fall, såsom Runnbom förmente, icke kunnat lända dem till något gagn, då tecknen i anseende till det vid tillfället rådande mörker, än dock icke kunnat af angriparne ses eller urskiljas.c De för våldet tilltalade och häktade arbetskarlarne Söderholm, Blomberg, Magnusson och Olsson aflade, angående förloppet af uppträdet, fullständiga berättelser, hvilka endast i mindre väsendtliga delar skiljde sig ifrån hvarandra och till det hela öfverensstämde med de uppgifter, hvilka vi i den. na tidning redan den 40 dennes meddelat. Det synes för öfrigt, dels genom Söderholms eg na erkännanden, dels genom detre öfrige anklagades berättelser utredt, att Magnusson, Olsson och Blomberg i mindre mån deltagit i den vaktmästaren Carlsson öfvergångne misshandling, men att deremot Söderholm först uti ladan med ämnet till ett yxskaft och sedermera under handgemänget ute på backen med bösskolfven tilldelat Carlsson de svåraste slagen i hufvudet, hvilka, enligt läkarens attestatum, varit ovilkorligen dödande. Detta har Söderholm likväl försökt bestrida. Derjemte upplystes, att, då de båda vaktmästarne uppfördes till Alta gård, Söderholm under vägen med bösspipan tilldelat Carlsson flere stötar i ryggen, för det han icke velat medfölja, och fastän Magnusson och Olsson derunder flere gånger bedt Söderholm upphöra med att vidare misshandla Carlsson, hade Söderholm likväl fortfarit dermed. Afven hade Söderholm derefter frampå dagen i bränneriet sökt öfvertala Magnusson ock Olsson att säga, det de alla slagit den aflidne Carlsson. Dessa båda sistnämnda omständigheter har Söderholm också erkänt. Detta Söderholms handlingssätt vinner ock mera sannolikhet, af hans förhållande inför domstolen, som visar, att han måste vara en oförvägen samt till lynnpet retlig och vildsint menniska. Inspektor Lommerin, som för närvarande är sjuk, inställde sig genom ombud, Häradshöfdingen Bellander. För att vinna upplysning om anledningen till den af Lommerin företagna patrullering efter lurendrägerigods, voro Hofslagaren Lundmark, Mälaren Aman och Tulluppsyningsmannen Gernandt inkallade för att höras. Af deras berättelser upplystes följande: Måndagen den 7 dennes på aftonen då Hofslagaren Lundmark varit stadd på hemvägen från Bollmora till staden, hade han vid Skarpnecke bro mött 3 vagnar, af hvilka en varit lastad, bland annat, med 2:ne större packor. Detta sednare lass, å hvilket 4 personer åkt, hade Lundmark sett taga utaf vägen åt höger vid bron eller uppåt Kolarängen. Då Lundmark kommit in till staden hade han gått in på källaren Hamburg vid Göthgatan för att intaga förfriskning, och der träffat Målaren Åman och Lommerin, för hvilka Lundmark omtalt berörde händelse. Lommerin hade med anledning deraf förmodat något smuggleriförsök vara å färde och straxt efter förfogat sig till Skans-tull, hvarest han är tillförordnad tullinspektor. Dit anländ, hade Lommerin omtalt detta för tulluppsyningsmannen Gernandt, och yttrat, att han, på grund af berörde angifvelse, ämnade företaga en patrullering i trakten af Kolarängen, på hvilken färd han, äfven i Gernandts närvaro, tillsagt de båda tullvaktmästarne Carlsson och Rundbom att vara honom följaktige. De hade sedermera kl. !, 44 begifvit sig åstad, hvarefter den ohyggliga händelsen tilldragit sig. Hr Advokatfiskalen Lagerlöf yttrade sedermera, angående frågan om competentia fori, att då för Lommerin blifvit, angifrvet att 2:ne större packor blifvit på en vagn forslade åt trakten af Kolarängen och Lommerin till följe deraf, under förmodan att det kunde vara lurendrägerigods, förfogat sig till kans-tull, samt för den derstädes stationerade betjening genast uppgifvit, att han, på grund af merberörde angifvelse, ämnade begifva till trakten af Kolarängen, för att efterspana lurendrägerigodset, samt beordrat vaktmästaren Carlsson och Rundbom att medfölja, ansåg Hr Advokatfiskalen, med iberopande af 4 Kap. 49 8 af förordningen, till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor, den 9 Nov. 4330, denna Rådstufvurätts aflelning för tullmål tillhöra att detta mål fortfarande bandlägga och pröfva. Målet är nu för protokollsjustering och afgöranle af berörde fråga uppskjutet till Thorsdagen den 54 dennes. FA LA sm XM mn Mr Mrs Ore ns an RET TENS INET SYRE AN i Rättelse: I bladet för i Lördags, 9a sidan, 4 spalten, 8, 9 40 oc: 44 raderna nedifrån, rättas! ler förekommande omening till följande lydelse: Vi redogöra nu, efter Ftockholmsbiadet, för de påninnelser vid denna förklaring, dem Apelholm i On 4 Frasen IA I RA hot