Aftonbladet – 26 januari 1839, sida 3

tiger sig lös ur ett menageri i London, sprang, till Invånarnes obeskrifliga förskräckelse, genom flera gator, kastade sig öfver en hund, den han sönderref, och släpade honom sedan i gapet in i en trädgård, till hvilken porten stod öppen. Jn polisbetjent, som råkade gå der förbi, stängde genast till porten; hvarefter ett streck kastades om tigerns hals, med hvilket han dock hoppade öfver det sex fot höga planket, på hvars andra sida han blef hängande i luften under ett förfärligt vrålande. Mcnageriets egare kommo nu till, bundo honom med tåg och återförde honom till hans bur. En middag utan mat. -En af de högre embetsmännen i Berlin skulle nyligen ge en stor middag, till hvilken han låtit bjuda en mängd notabiliteter, och hyarvid den löjliga händelsen inträffade, att sällskapet blef utan mat. Varden hade beställt middagen hos en af de förnämste restauratörerna; men denne påstod, att en för honom okänd persön sagt återbud på förmiddagen. ÄnAChåf man ej kommit under fund med hvem som tillställt denna gastronomiska förvirring. ek — I England har handeln med hustrur sedan någon tid så starkt tilltagit, att äfven de fått röna verkan af konkurrensan och betydligen fallit i puis. För en shilling sterling köper man sig nu i London den trefligaste hustru. För kort tid sedan förde en man sin äkta hälft till torgs, såsom vanligt med rep om halsen; men hon måste stå der flera timmar, innan köpare infann sig, och det var först efter lång underhandling, som säljaren lycka des uppbringa priset till en shilling. — En person, född i Mänchen, hemkom nyligen, efter ett tolfårigt vistande på St. Domingo, för att besöka sina slägtingar. För 42 år sedan hade han genom financielt trångmål blifvit nödsakad ett emigrera från sin födelsebygd. I Vestindien hade han begynt en handelsrörelse i smått, den han genom sin habilitet årligen utvidgade. Snart derpå gifte han sig med en Mulattska, hvilken medförde ofantliga skatter i boet. Denne man är för närvarande egare af millioner; hans handelsfartyg plöja Stilla Hafvet i alla rigtningar, och han äger stora besittningar på St. Domingo, så väl som på de flesta af de öfriga Antilliska öarna. — I Bäjern, der allt slags medeltidsväsen frodas, genom Konung Ludvigs outtröttliga bemödanden, hafva äfven pilgrimsfärder börjat komma på modet. Den 48 Dec. anträdde krukmäkaren Martin Kreuzhuber, från Burghausen, en pilgrimsresa till Jerusalem, i antik pilgrimsdrägt, med vid mantel, hvars krage var besatt med musslor, samt med pilgrimsstaf, bred hatt och väska. En mängd af hans vänner och bekanta följde honom ett stycke utom staden. — Följande händelse skall förliden höst hafva passerat i Paris. En sachsisk officer, ur tjenst, gick en afton på en gata i Paris, då ett obekant fruntimmer kom emot honom och bad honom å sin frus vägnar följa med till henne, som redan sedan länge outsägligt älskade honom. Han följde henne och kom snart upp i en elegant våning, der han fann en äldre dam med sin dotter i ett af rummen. Dottern aftägsnade sig snart, och efter en stund modren, sedan hon först sett på sin klocka. Då det nu började förefalla honom besynnerligt, att damerna så länge blefvo borta, ville äfven han gå, men fann till sin stora förvåning alla dörrar stängda. Han öppnade nu på sparlakanet till en stor säng, och fick der se — en död karl liggande med afskuren hals. Man föreställe sig hans förskräckelse! Han började tänka efter, på hvad sätt ban skulle kunna komma derifrån, och föll på den idten att hissa ned sig från fönstret på gatan. Då han skulle sätta foten på marken, kom han att vrida den, så att han blott. med möda kunde släpa sig hem till huset, der han bodde. Han anmälte icke händelsen för polisen förrän morgonen derpå, och gick då sjelf med brefvet, hvilket dock var anonymt, till posten. Dåhan åter kom hem, fann han der redan för sig utskickade från polisen, hvilka förde honom till polisbyrån. Här inställdes han för polischefen, som förelade honom hans bref och frågade honom, om han skrifvit det? Han nekade. På en vink af polismästaren inträdde de båda förut nämnda damerna i rummet och förklarade, att den ifrågavarande personen vore mördaren. Han blef nu arresterad, och målet förvist tili domstol. Här blef han dömd till dölen. Då domen upplästes för honom, inkom en ft domstolens tjenstemän och tillkännagaf, att man vid besigtningen af den mördades lik funnit ett tycke af ett armband, hvilket han nu öfverlemrade åt domstolen. Om också denna omständighet cke syntes vara af någon vigt, så ansåg han dock ör sin pligt, att derom underrätta domstolen. Arm vandsstycket igenkändes snart såsom tillhörande doterns armband. Mor och dotter blefvo genast aresterade, och en undertökning anställd i deras um, hvarvid resten af armbandet hittades i doterng byrå. Vid den ransakning, som derefter föetogs, utröntes, att dottern, just då hon höll på att nörda fadren, blifvit af honom rifven längs efter ögra armen, der han slutligen träffade på armandet, hvilket gick sönder. Den oskyldigt anklaade blef nu försatt i frihet, och skall hafva erållit en tjenstebefattning i Paris. För en arfsaks kull hade dottern begått det gräsliga mordet på in styffader, naturligtvis med modrens vetskap. Jå brefyet ankom till polisbyrån, voro mor och otter der, för att angifva officeraren såsom mörare. De föregåfvo, att han hela natten spelat red den mördade. — Ett mord, upptäckt efter 46 års för!opp.