NORGE. I Morgenbladet för den 20 dennes förekommer en uppmaning till alla, som hafva något att söka, föreslå eller andraga wid det förestående Storthinget, att de måtte hafva sina ansökningar, förslag celler andraganden färdiga och inlemnade inom slutet af Februari månad, emedan det skall vara högst sannolikt, att Storthinget besluter, det förslagsterminen kommer att utlöpa med Februari månad, i stället att den förut räckt till och med Mars. Sorenskrifver Falsen har nemligen utgifvit ett sändebref till sina medrepresentanter vid nu instundande nionde lagtima Storthing, samt deruti bland annat föreslagit en inskränkning i motionstiden; och att denna skall vinna tingets bifall, tar Morgenbladet för afgjordt. Uti inledningen till detta sändebref, som angår reglementet för Storthingets invärtes politik, yttrar Hr Falsen, med afseende på det förra Storthingets hastiga upplösning, att medan Storthingsmänpnen, inrättande sina arbeten efter 18530 års reglemente, byggde sina förhandlingar på det förmenande, att det icke skulle nekas ett lagtima Storthing 7 a 8 månaders tid, såsom enligt erfarenheten den kortaste, för att efter den hittills följda methoden afgöra thingets nödvändigaste ärenden, så inträffade plötsligt den katastrof, att Konungen täcktes utan både varning vch åtvarning upplösa 4836 års Storthing, sedan det, räckt 2 månader och några dagar utöfver den i grundlagen bestämda tiden, och innan det ännu hunnit fatta sina beslut ansående budgeten och andra för statsförfattninsens upprätthållande alldeles nödvändiga föremål. Med sammankallandet af det påföljande irtima Storthinget anser Hr Falsen faran för statsförfattningen hafva blifvit undanröjd, och